Oro för en snävare kyrka efter kyrkoledarval

Den stundtals turbulenta processen att utse nya kyrkoledare fick sitt formella avslut i den slutna omröstningen under kyrkokonferensen, då Karin Wiborn valdes närmast enhälligt. Niklas Piensoho stöddes också av en stor majoritet, men en femtedel av ombuden ställde sig inte bakom ­honom.
Kritiken mot Niklas Piensoho, och mot hur kyrkostyrelsen hanterat den processen, har från vissa håll varit hård. Men stödet har också varit stort för honom. Och båda sidor har varnat för splittring.
En av kritikerna var Erik Amnå i Stockholm.
– Den uppenbara reflektionen är ju att kyrkan och samfundet är lite splittrat, men majoriteten, som är betydande, har fått sin vilja igenom. Det får man acceptera, och ge den här lösningen en chans, säger han.

Oro för att samfundet ska svänga

Men Erik Amnå – och enligt honom även många andra – frågar sig vilken riktning som Equmeniakyrkan nu tar. Det finns en oro för att samfundet ska svänga i teologi och samhällssyn.
– Samhällsfrågor kan komma i bakgrunden och också vårt teologiska sätt att tänka. Vi är rädda för att öppenheten ska minska när vi i stället behöver utforska hur vår tro kan förvandla världen.
Han skulle vilja se en dialog mellan olika grenar av Equmeniakyrkan, ett samtal om framtiden. 
Även Thomas Kazen, som representant för Sätunakyrkan, har kritiserat hur kyrkostyrelsen lanserat Niklas Piensoho och ser behov av samtal.
– Vi, som somliga uppfattar stå i mer liberal riktning, vill inte snäva åt för andra, men vi undrar om det finns starka krafter som vill göra det åt andra hållet. Ofta är det så att en sida upplever att den andra vill snäva åt och vice versa. Vi skulle behöva föra samtal i samfundet om hur ömsesidigheten ser ut, vill alla se den stora bredd som finns i dag?

Principiell invändning

Han betonar att Sätunakyrkans huvudinvändning mot Niklas Piensohos kandidatur inte handlade om honom som person, utan var mer principiell. Är det lämpligt att en person som under nästan 20 år verkat i ett annat samfund blir kyrkoledare?
– Jag är säker på att det inte skulle falla i god jord om en equmeniakyrklig pastor skulle föreslås till biskop i Svenska kyrkan, säger han.
 

Har du förtroende för Niklas ­Piensoho som kyrkoledare?
– Det är en lite svår fråga. Jag uppfattar honom som en rak och ärlig person, som säkert kommer att jobba hårt för att lära känna samfundet och som kommer att göra det bästa han kan.
Maria Fässberg Norrhall, pastor i St Jakobs kyrkan i Göteborg, är kritisk till hur processen genomförts, att Niklas Piensoho så länge var en illa dold hemlighet som avslöjades först i sista stund. Men hon gick trots allt från kyrkokonferensen med en bra känsla.
– Det blev en tydlig majoritet och det tror jag var bra för kyrkan, det hade varit mycket sämre om det varit en knapp majoritet eller om förslaget precis hade fallit, säger hon.
Hon tror att både Karin Wiborn och Niklas Piensoho har värdefulla erfarenheter som hjälper dem att leda Equmeniakyrkan in i framtiden.
– Vi som är ordinerade har lovat att följa kyrkan. Om kyrkokonferensen fattar detta beslut så tycker bör jag som ordinerad vara solidarisk med det.

Representerar olika delar av kyrkan

De som stöttat Niklas Piensoho genom hela processen är förstås glada över utfallet. Johanna Buller, pastor i Immanuelskyrkan i Borås, tycker att de båda representerar olika delar av kyrkan, och att det kommer betyda mycket om de visar att samarbetet mellan dem fungerar.
– Vid ett gott samarbete kan de hjälpa oss att hålla samman. Vi kanske inte måste välja det ena eller det andra utan kan leva i bredden.
Hon tror att samfundet på allvar riskerat splittring om Niklas inte blivit vald. 
Bertil Svensson, som stöttat Niklas Piensohos kandidatur under lång tid, är inne på samma linje.
– Då hade det blivit en stor besvikelse, och det hade funnits mycket mindre av entusiasm, ­säger han.
Bertil Svensson tycker att kyrko­ledarna speglar den stora bredd som finns i samfundet, en spännvidd som han tror det är möjligt att leva med.
– Kyrkoledarvalet handlar ju inte om att några är vinnare och andra förlorare, utan jag tror alla är vinnare med den bredd som nu finns. Jag pratade med flera efter valet som varit tveksamma till Niklas, och många kunde ändå tro att detta kommer att bli bra.