Otydliga stadgar kan komma att skrivas om

Det blev en bitvis livlig diskussion inför årets kyrkokonferens om hur öppen processen kring rekrytering av kyrkoledare och biträdande kyrkoledare var. Församlingarna hade uppmanats att nominera vilka man ville se som kyrkoledare och biträdande kyrkoledare. Kyrkostyrelsens beredningsgrupp vaskade efter en noggrann och grundlig process med utfrågning av de nominerade fram förslag till de båda biträdande kyrkoledarna.

– Jag tycker att beredningsgruppen har gjort ett alldeles utmärkt arbete. Men att bara 134 av 660 församlingar i Equmeniakyrkan lämnade in förslag väcker frågor om hur man ser på demokratin i kyrkan. Min slutsats är att många församlingar har lagt allt för lite krut på de här frågorna. Vi behöver ta reda på varför det är så, säger PA Sahlberg.

Någon riktig fart i debatten inför valet av kyrkoledare blev det inte förrän Equmeniakyrkan i Arvika valde att nominera sin pastor, Linda Alexandersson, till biträdande kyrkoledare. Man kritiserade kyrkostyrelsen för bristande transparens eftersom styrelsen inte redovisat hur många som röstat på respektive kandidat. Kyrkokonferensen presidium gjorde senare bedömningen att låta valet ske mellan de tre kandidaterna: Kyrkostyrelsens förslag – som senare antogs – respektive förslaget från ombudet från Arvika.

I rapporten konstaterar PA Sahlberg att Equmeniakyrkan bör diskutera om valkampanjer är en önskvärd väg inför framtiden. Han ifrågasätter om kyrkokonferensens presidium hade stöd för att tolka stadgarna så att fler förslag kunde läggas på konferensen bord.

– Stadgarna säger att biträdande kyrkoledare utses av kyrkokonferensen på förslag av kyrkostyrelsen efter samråd med kyrkoledaren och övriga berörda. Presidiet löste ett problem, kanske var det klokt, men det är inte säkert att det var rätt.

PA Sahlberg tycker att processen blottar en del brister och visar på en osäkerhet om hur ledarskapsstrukturen fastställs och utformas. Han menar att kyrkostyrelsen nu behöver ta initiativ till en översyn av stadgarna som reglerar en del av detta, men även fortlöpande diskutera och föra dialog med kyrkan om den optimala och önskvärda lösningen i varje tid.

En annan fråga som bör diskuteras, enligt utredaren, är om kyrkokonferensen borde välja enbart kyrkoledare och resten – biträdande och regionala ledare – snarare utses av kyrkostyrelsen. Slutsatsen är att en omfattande stadgeöversyn i så fall skulle bli nödvändig.

PA Sahlberg fick fria händer av kyrkostyrelsen att göra utvärderingen. Till sin assistens hade han en referensgrupp från den dåvarande kyrkostyrelsen: Eva-Lena Gustavsson, Anneli Liljemark och Gustav Fransson. I breda samtal med nationella och lokala företrädare för Equmeniakyrkan, bland annat genom en enkät till alla församlingar, har han fångat upp skillnader i syn på ledarskap, demokrati och öppenhet.

– Inget av detta är fel, men vi måste lära oss hantera olikheterna. Vi måste helt enkelt bli bättre på att lyssna till varandra. Vi är fortfarande en ung kyrka. Att våra system ännu inte har satt sig är i grunden något mycket positivt – kyrkan som idé är ju alltid på resa.

Kyrkostyrelsens ordförande, Kerstin Torkelsson Enlund, är tacksam över rapporten som spänner över flera olika fält som demokrati och valprocess men också mynnar ut i förslag till kyrkostyrelsen. Rapporten kommer att lyftas i styrelsens sammanträde i februari.

– Vi behöver se över stadgarna och även samtala om vad det gemensamma kyrkoledarskapet innebär. Jag håller med PA Sahlberg om att det finns otydliga formuleringar som behöver förtydligas. En eventuell stadgerevision kommer senare att gå ut på remiss till församlingarna, säger hon.