Både Israel och de sunnimuslimska Gulfstaterna ser det shia-muslimska Iran som regionens stora hot. Gemensamma strategiska intressena har därför sedan en längre tid tillbaka fört Israel närmare dessa arabländer, och avtalet med Förenade arabemiraten, som normaliserar de diplomatiska förbindelserna, ska ses som en naturlig fortsättning på en längre process.

Rouzbeh Parsi, Mellanösternexpert och programchef vid Utrikespolitiska institutet, menar att USA:s agerande haft stor betydelse för att forna fiender nu blir vänner. Det kärnteknikavtal som president Barack Obama förhandlade fram med Iran skrämde nämligen både Israel och Gulfstaterna. Hos båda fanns en oro för att det skulle leda till att USA drog tillbaka sina militära styrkor och gav Iran mer utrymme i Mellanöstern.

— Det gjorde att de inte längre litade på USA, och då gaddade de ihop sig, säger Rouzbeh Parsi.

President Donald Trump har fungerat som medlare för att avtalet skulle komma till stånd, och detta är en av få utrikespolitiska framgångar som han kan visa upp. Rouzbeh Parsi tror inte det är en slump att avtalet offentliggörs just nu.

— Troligen vill Israel och Förenade arabemiraten hjälpa Trump i presidentvalskampanjen, säger han.

I Israel ses avtalet som en stor framgång för den pressade premiärministern Benjamin Netanyahu. Tidningen Haaretz, som vanligen är kritisk till högerpolitikern Netanyahu, menar att han gjorde flera vinster utan att egentligen offra något.

Förenade arabemiraten lyfter fram att Israel nu lovar att inte genomföra den mycket kontroversiella annekteringen av delar av Västbanken. Enligt Haaretz har Netanyahu själv aldrig velat genomföra den, även om han målat upp det för sina väljare det. Nu kan han skjuta upp annekteringen på obestämd tid.

Netanyahu har också visat att det som länge setts som en allmän sanning — att Israel måste förbättra situationen för palestinierna för att erkännas av arab-länder — inte gäller. Till skillnad mot fredsavtalen med Egypten 1979 och Jordanien 1994 har man nu slutit avtal med ett arabland som man inte delar gräns med utan enbart gemensamma intressen.

De stora förlorarna är palestinierna, som från sidlinjen får bevittna hur mäktiga arabländer knyter band till Israel. Avtalet har också fått hård kritik av palestinska ledare.

— Palestinierna saknade kort på hand redan innan. Men vad som händer här är att sakta men säkert så plockas tegelsten för tegelsten bort av det lilla fundament som fanns, att palestinierna kunde hävda att mycket annat i regionen var beroende av att Palestinafrågan löstes först, säger han.

Det är inte bara palestinier som kommer att vara kritiska i den muslimska världen. Att Förenade arabemiraten ändå väljer att ta ett impopulärt steg menar Rouzbeh Parsi har flera orsaker. Landet kan vara intresserat av Israels högteknologiska kapacitet, och i förlängningen av ett militärt utbyte, även om detta inte nämns i avtalet.

— Om Israel får tillgång till flygbaser i Förenade arabemiraten har man 30 minuter till Iran. Det blir jämförbart med hur Iran har Hezbollah i Libanon som ett hot riktat mot Israel, säger han.

Han tror fler länder kan följa Förenade arabemiratens exempel. Saudiarabiens kronprins Mohammed bin Salman är en ledare som kan vara intresserad av ett närmande.

— Mohammed bin Salman bryr sig inte speciellt mycket om palestinierna, men det är Salman bin Abdul Aziz som fortfarande formellt är kung. Och den äldre generationen har en annan inställning, kronprinsen kan inte sälja in det än.