Pastorn tryggare i fängelset än i kyrkan

– Som pastor är jag mer respekterad innanför murarna än utanför!  Vi sitter med Henrik Örnberg, fängelsepastor vid Tidaholmsanstalten, i den helt nya personalbyggnaden. Ljust trä, stora fönster. Det både luktar och är helt nytt. Huset är ett resultat av den jätteombyggnad som just nu pågår på anstalten (området är en byggarbetsplats på flera ställen). Det ligger strax utanför den höga och tjocka fängelsemuren, men innanför dubbla elstängsel, ibland med rullad taggtråd överst och med övervakningskameror överallt. De bildar ett yttre skydd. Tidaholm är ett av sju fängelser med högst säkerhetsklass; här sitter några av landets värsta förbrytare inlåsta.

Ändå har Henrik Örnberg inte upplevt några hotfulla situationer under de sju år han arbetat på fängelset.  

– Jag känner mig tryggare här än när jag sitter ensam med någon i kyrkan, skrattar han. Skrattar gör han för övrigt ofta. 

Fångupploppet som förändrade fängelset

För 30 år sedan var det där­emot allt annat än tryggt på Tida­holmsfängelset. Då tog fångarna över, stora delar av anstalten brändes ner. En tjock, svart rökpelare reste sig över västgötabygden mot den ljusa sommarnatten. Det mest omfattande fångupploppet i landets historia var ett faktum.  Av detta minns inte Örnberg särskilt mycket (han var 13 år vid den tiden). Och de anställda på fängelset har sedan länge bytts ut. 30-årsjubileet har inte märkts av på anstalten. 

Fängelsepastorernas team

Att vara fängelsepastor innebär inte att vara ensam. Henrik arbetar tillsammans med en präst från Svenska kyrkan, en ortodox, en katolik och en fängelseimam. Alla på deltid. Det är medvetet.  – Det skulle bli för instängt att vara här på heltid, man behöver input utifrån, säger Henrik Örnberg. 

Själv jobbar han halvtid. Resten av tiden går åt att driva jordbruk strax utanför Tidaholm. Formellt är han anställd av Equmeniakyrkan i Hjo.

Absolut tystnadsplikt

Som fängelsepastor har han absolut tystnadsplikt. En förutsättning för meningsfulla kontakter med de intagna, enligt ­honom.  Hur mycket bär han då med sig hem av säkert ibland svåra samtal?
– Jag klipper allt vid muren, bär inte med mig något. Det har jag lyckats bra med, konstaterar han, till viss förvåning från reporterns sida. 

Vad märker du av de straffskärpningar som gjorts de senaste åren? 

– Det är fler yngre som sitter längre.  Av en händelse springer vi på den biträdande anstaltschefen som visar en graf i sin dator: antalet fängelsedomar har faktiskt inte ökat. Det har däremot strafflängden gjort. Markant. Detta är bakgrunden till den kraftiga utbyggnad som nu genomförs. Inte bara i Tidaholm. Antalet platser kommer att öka kraftigt runt om i landet. Dubbelbeläggning kommer att bli alltmer vanlig. 

Ny cellmiljö utan fönster

Vi tittar in i en av dessa nya celler. Den ser ut som ett fint vandrarhemsrum med våningssäng, dusch och toa. Det som skiljer är den tunga ståldörren med massa lås och klassisk tittlucka. Och att fönster saknas. Här blir fångarna inlåsta vid 17.30 på kvällen för att väckas 7.30 morgonen därpå.  

Jag klipper allt vid muren, bär inte med mig något. Det har jag lyckats bra med.

– Man skulle kunna tro att stunden då man blir inlåst på kvällen är den tyngsta, men det är för många den skönaste. Man får vara för sig själv.  Så kommer det alltså i många fall inte bli framöver.  

– Det är något som många bävar inför. 

Många samtal per vecka

Arbetsveckan för Henrik Örnberg består av många samtal. Det blir mellan sex och åtta enskilda per vecka. Dessutom runt tre gudstjänster (eller bönestund om det är imamen som leder) varje vecka. När anstalten nu byggs ut kommer också den andliga fängelse­personalen öka i antal, man har redan börjat titta efter nya att anställa.
– Väldigt många bär på en tro. När allt annat försvunnit finns Gud kvar.  

– Jag märker hur killarnas axlar bokstavligen sänks när de möter oss. 

Hur ser han då på den politik som inte minst Tidöpartierna gjort till sin? Gängkriminaliteten med skjutningar och sprängningar skall mötas med hårdare tag.  

– Jag tycker att politiken målar med väldigt smal pensel. Vi kommer inte till rätta med problemen genom längre straff, utan med ­förebyggande insatser.  

– Vårt samhälle är inte särskilt förlåtande. En kriminell är dömd även om hen avtjänat sitt straff. Jag skulle önska mer av försoning.