Pella Thiel vill se straff för ”klimatmord”

– Jag ser mycket oro och en del uppgivenhet. Det kan både radikalisera och passivisera människor. Å ena sidan att apati sprider sig, å andra sidan att människor ställer krav på större förändringar.

Pella Thiel, årets Martin Luther King-pristagare, hör inte till dem som passiviserats. Tvärtom verkar hon ha hur mycket som helst i görningen.

Brott i klass med folkmord

För tio år sedan träffade Pella Thiel den brittiska juristen Polly Higgins vars tanke var att använda just juridiken som ett vapen i miljökampen: storskalig miljöförstörelse skulle genom lag göras till ett internationellt brott i klass med folkmord och krigsbrott.

– Jag blev tagen av idén, men tiden var inte mogen då, tanken framstod som utopisk. Nästan alla internationella avtal och konventioner är frivilliga, och visst behövs det, men behovet av gemensamma, bindande regler är tydligt. Det ger mig mycket hopp att ekocidlagstiftning nu på allvar diskuteras.

I Belgien pågår ett arbete för att införa lagstiftningen nationellt och i ett antal andra länder pågår diskussioner om en internationell lag.

– Jag märkte vid FN-mötet i Montreal ett stort intresse som jag inte sett tidigare.

Det är alldeles överväldigande att ta emot ett pris i Martin Luther Kings namn. Hans vision om ett värdigare samhälle, där jämlikhet och rättvisa råder är mer aktuell än någonsin.

Pella Thiel har nämligen, när vi talas vid, nyss kommit hem från FN:s möte i Kanada om artutrotning och hotet mot den biologiska mångfalden. Tillsammans med klimatfrågan (som behandlades i Egypten vid ett motsvarande FN-möte tidigare i höstas) den stora överlevnadsfrågan för världen. Montrealkonferensen lyckades enas om ett avtal.

Pella Thiel har fått flera priser under årens lopp. Bland annat från Världsnaturfonden. Nu blev det alltså ytterligare ett.

– Det är alldeles överväldigande att ta emot ett pris i Martin Luther Kings namn. Hans vision om ett värdigare samhälle, där jämlikhet och rättvisa råder är mer aktuell än någonsin. I dag behöver drömmen även inkludera den levande helhet vi är en del av. Jag önskar att fler kan våga drömma så stort, sa hon när priset tillkännagavs.

Kollektivt erkännande

Under intervjun poängterar hon att priset bör ses som ett kollektivt erkännande till alla som arbetar för en internationell lag mot ekocid.

Flera gånger återkommer Pella Thiel till kyrkor och religioners roll. Det är ingen tillfällighet. Hon är initiativtagare till Faith for Ecocide Law som samlar religiösa förespråkare för frågan. ­Under Montrealmötet knöt hon ­flera viktiga muslimska kontakter. Överhuvudtaget var trossamfunden aktiva – med som Pella Thiel säger ”en samlad agenda” – i Kanada.

I dag ger konsumtion mening för många. En ohållbar väg för framtiden.

– Det blir jobbigt för många att ändra sig. Religionerna är viktiga för att ge människor mening och hopp.

Det finns kritiska åsikter i miljö­rörelsen mot det som troende kallar ”förvaltarskap”. Synen på människan som en god trädgårdsmästare som vårdar och vattnar, klipper och ansar. Skapelsens överordnade krona, inte en del av biosfären.

Pella Thiel förstår invändningen.

– Men jag är extremt pragmatisk. Vi är så långt från något som kan kallas hållbart i dag. Vi behöver inte bli överens om vilken idé som är rätt, bara samtalet fortsätter.

Människans plats behöver omvärderas

Samtidigt krävs ett djupare ifrågasättande för en systemförändring. Människans plats i världen behöver omvärderas.

– Antagandet att människan är skild från naturen, med rätt att kontrollera och dominera, kan sägas vara grundläggande för den ekologiska krisen. Att i stället förstå oss som deltagare i en levande helhet där alla, även de mer-än-mänskliga, har rätt att existera för sin egen skull, är vad som behövs i vår tid. Detta innebär ett existentiellt omprövande, något religionerna kan bidra med.

Har en pragmatisk syn

På samma sätt har hon en pragmatisk syn vad gäller olika former av aktioner och aktiviteter. Den juridiska vägen är en, andra sätter sig på vägar och blockerar trafik. Det har väckt en hel del ilska.

– Det verkar tyvärr som att det behövs. Vi har gjort allt: demonstrerat, skrivit till politiker, uppmanat till personligt ansvar, men det har inte räckt. De som tar till civil olydnad av det slaget tar ett stort ansvar till ett ibland högt personligt pris. Jag har stor respekt för det

Ett liknande sätt att se gäller flygskam. Det är bra att människor kan skämmas för väldigt klimatförödande aktiviteter. Men det räcker inte. Det krävs systemförändringar på politisk nivå.

– Vi har byggt in oss i ett till­växtberoende. Det blir jättejobbigt att ta oss ur, men än mer ­jobbigt desto längre vi väntar.