Personval mellan ytterligheter i Finland

UTBLICK HELSINGFORS  Finland inleder det nya året med presidentvalets första omgång nu på söndag. Den senaste tiden har Samlingspartiets kandidat Alexander Stubb dragit ifrån sin främsta konkurrent, De grönas Pekka Haavisto. Samtidigt har trean, centerpartisten Olli Rehn, tappat mark. Får ingen av dem över hälften av rösterna blir det en andra omgång den 11 februari. I Finland räknar de flesta redan nu med sådan, mellan Stubb och Haavisto. Enligt gallupinstitutet Taloustutkimus röstar i så fall 58 procent av finländarna på Alexander Stubb och 42 på Pekka Haavisto. För bara fyra månader sedan var det Haavisto som låg etta.

Rutinerade och erkända toppkandidater

På ett plan är toppkandidaterna rätt lika. Både Stubb och Haavisto har suttit i regeringar och axlat ministerposter. De är rutinerade och internationellt erkända. Politiskt sett är de motpoler: Alexander Stubb har en utpräglat liberal, borgerlig framtoning medan Pekka Haavisto profilerat sig i humanitära rättsfrågor och fredspolitik.

Språkpartiet Svenska folkpartiet avstod den här gången från att nominera en egen kandidat i hopp om att Finland, för första gången sedan Mannerheim, kunde få en svensktalande president i Alexander Stubb. Svenska Yle publicerade i veckan sin undersökning tillsammans med tankesmedjan Magma, och visst verkar det som om finlandssvenskarna i hög grad kommer att rösta på honom. Så svarar 53 procent av dem som har sin kandidat, om än männen lite ivrigare än kvinnorna. Ålänningarna har däremot svalnat för hans charm sedan Stubb till skillnad från Haavisto inte tydligt nog sagt nej till militär närvaro på Åland.

Mycket handlar också om vad väljarna uppfattar som ”finländskt”. Det är här frågetecknen kring Stubb finns, de som kanske kan fälla honom på upploppet.

På en del håll har Alexander Stubbs finlandssvenskhet ifrågasatts. Han har själv vittnat om sitt språkliga limbo, eftersom han bytte till en svensk skola efter att ha gått de fyra första åren på finska. Hela sin uppväxt var han i finska sammanhang ofta ”den där svenska typen” medan han bland finlandssvenskarna sågs som ”finsk”. Förutom Stubb finns det två andra svenskspråkiga kandidater med i valet. Även om de ligger långt ifrån toppen har Vänsterförbundets Li Andersson och småpartiet Rörelse nu:s Harry Harkimo synliggjort det svenska i Finland. Andersson har lyst i debatterna med sitt skarpa intellekt och konsekventa politiska hållning. Många gillar henne över partigränserna men uppskattar henne kanske mer i rollen som aktiv politiker.

Utstålningen skiljer sig åt

Också toppkandidaternas personliga utstrålning skiljer dem åt. Där Pekka Haavisto är en grågrön diplomat, mild och empatisk, är Alexander Stubb spontan, energisk och färgstark. Stubb följs av envisa rykten om en arrogant hållning. Dem har han inte lyckats bli av med trots öppenhjärtiga intervjuer om sitt språkliga utanförskap och sin osäkerhet.

Finlands presidentval är ett direkt presidentval. Den personliga framtoningen är ingen liten detalj. Varje karaktärsdrag mäts, speglas och jämförs – inte enbart med den populära president Niinistös säregna blandning av avmätthet och folklighet. Mycket handlar också om vad väljarna uppfattar som ”finländskt”. Det är här frågetecknen kring Stubb finns, de som kanske kan fälla honom på upploppet. Är han för alfahanne? För burdus? För framgångsrik? För internationell? Och … är han en riktigt, riktig finne för dem med högernationalistiska sympatier?

Handlar i grunden om värderingar

Det här är ett val som i grunden handlar om värderingar. Dem har kandidaterna flitigt kommunicerat via sociala medier. Den självpåtagna finländska ödmjukheten är kanske inte längre något ideal hos de yngre väljarna, som beundrat och nu saknar en politiker med Sanna Marins stjärnglans. Kan Alex Stubb fylla den luckan? Och är det ens väsentligt för Finlands president sex år framöver?