Polisvåldet har fördubblats ­under Macrons presidenttid

Gravplats

Blommor på 17-årige Nahel Merzouks grav, dödad av polis efter ett smitningsförsök. Foto: Cara Anna/AP Photo

UTBLICK PARIS.  Ett år innan OS i Paris oroas världen av våldsamheter där upprorsmakare tycks styra det franska samhället. Men så enkel är inte verkligheten. I kulisserna göms både lidande och skräck, skriver journalisten Johan Tollgerdt.

Tretton män och kvinnor har fransk polis dödat under bara ett år. Flera människorättsorganisationer, däribland Amnesty International France, ryter att det är tretton för mycket.

Det senaste offret var bara 17 år och hette Nahel. Han var muslim.

Varför har de då dödats av ­polis? Jo, för att de inte stannat i poliskontroller. Det har räckt för att vissa franska poliser ska ge sig rätten att skjuta och ibland döda.

Livrädda för att omhändertas

Men varför har de då inte stannat som de givetvis borde ha gjort? I vissa fall kan det bero på att de inte har rent mjöl i påsen. Andra är uppriktigt livrädda för att omhändertas av fransk polis, som uppges att ibland våldta både kvinnor och män. Få ­poliser har dömts för sina brott.

Att polismannen som stod vid sidan av bilens fönsterruta siktade rakt mot Nahels hjärta har upprört allmänheten. Nahel var mammans enda barn. Att hon nu är förtvivlad är lätt att förstå.

Var då Nahels smitning så allvarlig att han inte var värd att leva? Knappast! Men representanter för polis säger i ett uttalande att de inte vill komma hem om kvällen i en likkista. Så farlig anses situationen ibland vara. Därför är det bäst att skjuta först, hävdar ordningsmakten.

Ångrar sin handling

Polismannen som nu ska ställas inför rätta ångrar sin handling och den kommer säkerligen att påverka honom resten av livet.

Det dödande skottet har som bekant inte bara utlöst en våg av demonstrationer utan även av kriminalitet. För vissa ungdomar innebar händelsen startskottet för att plundra butiker och bränna skolor. Deras rövarmetoder är givetvis oförlåtliga. Det är dock allmänt känt att sedan Emmanuel Macron kom till makten, har polisvåldet fördubblats.

Katolska kyrkan har varit relativt tyst om utvecklingen.

Mina liberala katolska vänner förklarar det med att kyrkan inte vågar uttala sig av rädsla för att tappa troende från yttersta höger­kanten som i stället kommer att kräva hårdare tag mot landets migranter.

I en gemensam kommuniké skriver ledare för islam, katolicism, protestantism och buddism att ”Vi delar smärtan i Nahels familj och ber med extra omtanke för mamman.”

Ingen kritik mot poliskåren

Där riktas dock ingen kritik mot poliskåren som dödat 13 personer på bara ett år. Däremot uppmanar man de som gör uppror att tänka till. Men de kommer säkerligen aldrig att läsa kommunikén.

Ledaren för Paris stora moské Mohamed Hafiz tillägger:

– Det är alla troendes roll att visa att försoning är den enda konstruktiva vägen för sanning och rättvisa.

Den 8 juli samlades 2 000 personer under mottot ”Rättvisa för Nahel” trots att demonstrationen var otillåten av polischefen. Två insamlingar har startats. Cirka fem miljoner kronor har skänkts till mamman. Men insamlingen till polismannen som dödat upprör kritikerna. Då den har fått in det dubbla beloppet, alltså uppåt tio miljoner kronor, har den kommit att kallas för skammens insamling.

Olympiska spelen nästa sommar

Nästa sommar hålls de Olympiska Spelen i Paris. Många befarar att en poliskår på 45 000 personer inte kommer att klara av 13 miljoner sportentusiaster.

För den franska regeringen ligger dock sportevenemanget långt fram i tiden. Närmast gäller det att stilla situationen inför Frankrikes nationaldag den 14 juli. Rädslan är stor för nya våldsamheter.

Förbud och åter förbud tycks dock vara president ­Macrons enda idé för att hitta en lösning.

Johan Tollgerdt

1 Kommentar

LÄGG TILL NY KOMMENTAR

Grundläggande

  • Allowed HTML tags: <em> <strong> <ul type> <ol start type> <li> <p> <br> <a href hreflang>
  • Lines and paragraphs break automatically.
  • Missing filter. All text is removed

kommentarer

  • Lines and paragraphs break automatically.
  • Allowed HTML tags: <br> <p> <strong> <em> <a href> <ul> <li> <ol> <blockquote> <img src alt data-entity-type data-entity-uuid>
  • Web page addresses and email addresses turn into links automatically.

Filtered HTML

  • Web page addresses and email addresses turn into links automatically.
  • Allowed HTML tags: <a href hreflang> <em> <strong> <cite> <blockquote cite> <code> <ul type> <ol start type> <li> <dl> <dt> <dd>
  • Lines and paragraphs break automatically.
CAPTCHA
Staffan Alveteg
Märklig artikel. Jag har tittat på franska tvnyheter varje dag sedan Macron tillträdde som president, och jag känner inte alls igen beskrivningen av läget i Frankrike. Eller: jag känner igen den, men det är ganska extremt ett vänsterperspektiv. Två personer skulle kunna instämma i artikeln: - Jean-Luc Mélenchon, ledare för den vänsterpopulistika partiet Det okuvliga Frankrike - Philippe Martinez, till nyligen ledare för CGT, en fransk fackförening som fram till 1990 var starkt kopplat till Franska kommunistpartiet. Sändare kan bättre.

 

Till minne