Populär, javisst, men kan ­Mukwege få tillräckligt med stöd?

ANALYS  Blir den 68-årige läkaren Denis Mukwege Kongo-Kinshasas näste president? Hans passionerade kärlek till hemlandet kan ingen tvivla på. Inte heller hans starka vilja att göra upp med den korruption, som gör att ett av världens rikaste länder bebos av ett av världens fattigaste folk. Men han saknar det nätverk i politiken som andra kandidater förfogar över. Räcker det folkliga stödet?

Det är starkt i den östra Kongo-­Kinshasa, där hans oförtröttliga arbete med att rädda kvinnor utsatta för sexuellt våld och hans kamp för mänskliga rättigheter givit honom något av en helgongloria. Samt Nobels fredspris, och därmed internationell berömmelse.

Lika stort som Västeuropa

Men Kongo-Kinshasa är ett land lika stort som Västeuropa. Det befolkas av 100 miljoner invånare som tillhör 200 olika folkgrupper (ungefärliga siffror). Etniska och geografiska motsättningar bidrar till politisk turbulens.

En viktig fråga är vilket stöd ­Denis Mukwege, starkt engagerad i en stor församlingsrörelse med rötter i svensk pingstmission, kan få från katolskt håll. Omkring 40 miljoner kongoleser tillhör den katolska kyrkan, som är en viktig samhällsaktör i landet med sociala reformer och mänskliga rättigheter högt på sin agenda. Ambitionerna sammanfaller med Mukweges, men ger det honom stöd från den mäktiga kyrkan?

Länge värjde sig den regimkritiske Mukwege mot tanken på att bli en politiskt aktör, trots starka vädjanden från sina beundrare. När jag intervjuade honom på hans kontor på Panzisjukhuset i Bukavu i februari 2020 sa han:

– Vi behöver ledare med en ­vision, och med förmåga att engagera folket i visionen.

Men, tillade han på min fråga om han var den ledaren:

– Jag har aldrig övervägt att gå in i politiken.

Besökte Stockholm

I januari i år besökte han Stockholm i samband med lanseringen av sin bok Kvinnors styrka. Jag hade på nytt möjlighet att intervjua honom. Då hade han ändrat sig, men ännu inte fattat ett avgörande beslut.

– Får jag tillräckligt stöd, så ställer jag upp, var hans besked.

Tydligen anser han sig ha fått detta stöd nu, ekonomiskt (det kostar att kandidera) och moraliskt. Vid den pressträff när han registrerade sin kandidatur den 3 oktober sa Mukwege:

– Jag tänker inte vänta till 2028. Jag gör det inte av intresse eller för makt, utan för att rädda mitt hemland. I morgon är det för sent, jag går nu.

Tagit av sig läkarrocken

Nu har alltså Denis ­Mukwege tagit av sig läkarrocken och överlämnat styret av Panzisjukhuset åt andra. Återstå att se om pastorssonen från Bukavu kan kan klä på sig rollen som en folkkär politisk ledare och samla tillräckligt med röster för att bli president.

En av Mukweges huvudmotståndare i kampen om att leda Kongo-Kinshasa är förstås den sittande presidenten Félix Tshisekedi, en rutinerad politisk spelare som har maktens alla redskap i sina händer. FN:s människorättskontor och Human Rights Watch har inför det stundande valet kritiserat myndigheterna för att förtrycka och förfölja den politiska oppositionen i landet.

Utsattes för mordförsök

Många av Mukweges vänner fruktar för hans liv. Hösten 2012 utsattes den framstående läkaren för ett mordförsök i hemmet, sedan han i ett tal inför FN framfört skarp kritik mot Kongo-Kinshasas regim. Sambandet är inte bevisat, men troligt. Var han farlig för makten då, så är han ännu farligare nu.

Är det möjligt att förändra ett korrupt politiskt system inifrån och behålla sina händer rena? Det är en annan orosfråga som kandidaturen väckt. För det är kanske just Denis Mukweges integritet och moraliska resning som är hans främsta tillgång.

Fotnot: Birger Thureson har skrivit böckerna De glömda kvinnornas röst och De reste sig och gick vidare, som båda handlar om Denis Mukweges arbete med kvinnor utsatta för sexuellt våld.

Birger Thureson
journalist