Drygt fem veckor har miljöpartisten Amanda Lind varit kulturminister, och därmed regeringens ansvariga för bland annat trossamfundsfrågor.

Som samfundsminister, vad är första frågan som du behöver ta itu med?

– En av flera frågor är statens bidrag till trossamfunden. Efter utredning och remiss är ärendet nu under beredning, och där behöver vi göra olika avväganden. Det är en fråga som kräver bred majoritet i riksdagen.

Utredningen har föreslagit att demokratikrav ska kunna ställas på samfunden, för att de ska få bidrag. Amanda Lind vill inte binda upp sig i löften och avgränsningar, men säger:

– Bidragen är ett sätt för staten att stödja samfunden. Men det är viktigt att det finns en legitimitet kring dem – därför är demokratikriteriet viktigt och rimligt. Samtidigt måste kraven ställas med stor respekt för religionsfriheten.

På ett övergripande plan, hur bör relationen vara mellan staten och trossamfunden?

Amanda Lind utgår från grundförutsättningen att stat och trossamfund ska hållas separat.

– Andlighet och religion betyder mycket för många människor och samfunden är viktiga i civilsamhället. Från statlig sida värdesätts de och samfunden ska ha möjlighet att på ett rimligt sätt utöva sin religion. Inom Sveriges lagar ska staten inte ha synpunkter på det religiösa innehållet.

Men om samfundsledare uttrycker sig icke-demokratiskt, hur ser du på det?

Amanda Lind vill inte föregripa resultatet av utredningen om statsbidrag till trossamfund, men säger:

– Att uppmana till våld och brott är inte okej.

Svenska kyrkan har en särställning bland trossamfunden genom Lagen om Svenska kyrkan. Det ifrågasätts emellanåt, senast genom några riksdagsmotioner som vill göra en översyn eller till och med kapa banden mellan kyrka och stat.

Amanda Lind hänvisar till Svenska kyrkans särskilda roll genom historien, med särskilt ansvar för kulturarv och som samhällsbärare.

– Det här är en fråga som ingår i dialogen med trossamfunden. Vad gäller det konfessionella innehållet ska staten naturligtvis inte ha någon inblandning. Där ska staten hålla sig på armlängds avstånd.

Hon understryker statens roll som understödjare och möjliggörare. Däri ingår den kyrkoantikvariska ersättningen som staten ger för vården av kyrkorna. Den är på 460 miljoner kronor, men har inte höjts i takt med prisutvecklingen på flera år.

Gränsdragningar i kulturpolitik är en sak – på hemmaplan en annan.

Läser du godnattsagor för dina barn?

– Ja, det har jag gjort, nu är de i mellanstadieåldern så de läser på egen hand.

Ber du aftonbön med dem?

– Nej, det gör jag inte. Jag är uppvuxen i Svenska kyrkan, min pappa var präst. Jag har varit mycket med i Svenska kyrkans verksamhet och känner mig fortfarande hemma i kyrkan. Jag har en religiös upplevelse och gudstro, men jag har valt att inte kalla mig kristen.