Robinson-Alex om vägen tillbaka till livet

Kvällens rubrik är Från död till liv, och i Hönö missionskyrka hörs bara Alexander Strandbergs lågmälda röst – i övrigt är det knäpptyst i lokalen. Vi får följa hans livsresa, genom sekvenser som satt spår och format honom: ett virrvarr av droger, socialtjänst, misär och institutioner. Han vill sluta ta heroin, men har inte kraft.

Långt senare blir han Robinson-Alex med hela svenska folket.

Men just nu befinner vi oss flera år tillbaka i tiden:

– Jag byter stad men tar problemen med mig. Träffar Sara, som också är heroinist och snart väntar vi barn. För första gången söker jag upp socialen av egen vilja – jag vill bli drogfri för att klara av att bli pappa, säger Alexander.

Får hjälp med avgiftning

Paret får hjälp med avgiftning, och sonen Leon föds. Det är en tuff period. Sara mår psykiskt dåligt, och hennes medicinering ­leder till nytt missbruk vilket gör Alexander livrädd. Varje dag är en kamp för att inte halka dit igen. Han tar med sig Leon och flyttar till en egen lägenhet.

– Sara dör 2010 på iva. Det är den största smärtan i mitt liv. Jag är ensam med min son. De som stöttar mig i det läget är den lokala församlingen. De ser mig, kommer med matlådor och visar omsorg. Gud har en plan, även om vi inte förstår den.

Ett år senare jobbar Alexander med ett ungdomsprojekt på KFUM, träffar Karin, som ska komma att bli hans fru, och ­livet börjar ordna upp sig.

Överdos heroin

Men efter ett återfall som varar i nio mån­ader tar han en överdos heroin. Karin hör dunsen när Alexander stupar i golvet. Ambulanspersonalen tror att han är död.

Som barn växer Alexander upp i en trygg familj, och han kallas solstrålen på dagis. Men när han är nio går hans föräldrar skilda vägar, och Alexander känner sig sviken och missförstådd. Han bor nu med sin pappa, och ägnar fritiden åt idrott.

Det kostar energi att berätta, som i dag för er. Jag försöker ha en daglig relation med Gud, det är där jag hämtar kraft. Utan min relation till Gud hade jag inte suttit här i dag. Alexander Strandberg

Det är en blyg och osäker kille som i klass 7 testar cannabis för första gången – och han är fast direkt. Borta är spänningar, tunghäfta och tomrum. ”Varför röker inte alla brass?” Under de kommande åren har Alexander flera olika roller: han köper, säljer och använder droger.

– Jag lägger ingen skuld på mamma och pappa. Det var mitt val. Jag känner bara kärlek till dem i dag, men jag vill understryka hur viktiga vi är för våra barn.

Kvällen i Hönö missionskyrka går in i fas två: fika. Men kvar i kyrksalen sitter Sara Zälter, och hennes svärmor Anette Zälter. De såg Alexander i Robinson, och Anette berättar hur hans värme strålade ut till tv-soffan.

– Det är häftigt att få höra vad Gud har gjort i hans liv. Och situationen när de väntade barn. Jag och min man har en ettåring så det är väldigt svårt att ta in Alexanders situation; att vara i missbruket och få barn. Det grep tag i mig hur han sedan fokuserade på sin son, efter att han blivit ensam, säger Sara.

Anette blir rörd över vad hon har hört ikväll:

– Nu gråter jag nästan. Vi delar smärtan – inte drogsituationen – men vi känner igen smärta och sorg.

Jobbar med beroendeproblematik

I dag jobbar Alexander och och frun Karin tillsammans med beroendeproblematik och förebyggande arbete med mera. Ämnet missbruk är tabu- och skambelagt, och vi måste våga prata öppet och ärligt.

– Det kostar energi att berätta, som i dag för er. Jag försöker ha en daglig relation med Gud, det är där jag hämtar kraft. Utan min relation till Gud hade jag inte suttit här i dag.

Hittills har Alexander pratat med låg röst, men nu höjer han volymen:

– Var en stolt kristen. Stolt över att du har en tro; det finns en sådan kraft i budskapet. Kom igen; det är power i Jesus!