Rullande kyrkan möter ärliga frågor

– När folk inte kommer till kyrkan kör vi ut till dem. Jag tror att det är här Jesus vill att vi ska vara, säger Buss-Ove, 71.
För många är han Buss-Ove, kort och gott. Ove Jonsson, Eksjö, som tillsammans med sin fru Agneta och teamet rullar in med den röda cafébussen på evenemang runt om i Sverige. Ibland får de börja prata om väder och vind, senaste fotbollsmatchen och så vidare, men snart kommer de öppna och ärliga frågorna fram. Just nu är det mycket som oroar, och som besökarna vill samtala om. Kriget i Ukraina, kris med höga mat- och elpriser. Vart är vårt land på väg, och hur ska det gå med min framtid och min ekonomi? Och varför stoppar inte Gud Putin?
– Min ålder är ett plus. Ung­domar pratar gärna med någon som är äldre. Och det handlar aldrig om att vinna en diskussion eller få sista ordet. Jag förlorar gärna diskussionen, men vill ha det där ”goa samtalet”. Vi möter människor i nöd, fulla av förtvivlan, och vi har inte alltid svar men lyssnar gärna, säger Ove.
Någon vill få hjälp med att be för det som känns svårt och skaver, en annan är nyfiken på Gud. ”Kan du berätta om din tro för mig” och ”Kan jag få förlåtelse för allt dumt jag har gjort?” är ett par vanliga frågor.

Vapen i innerfickan

Agneta är inne i bussen och fixar med kaffet, och Ove ställer ut stolar och bord på utsidan när en man kommer fram. ”Har du tid? Jag behöver prata med dig nu”. Ove sätter sig ner och lyssnar, och får höra att ”allt är så mörkt”, om drogproblem och självmordstankar. Mannen är beredd med ett vapen i innerfickan, för att göra slut på alltihop.
– Vad gör man och vad säger man? Jag frågade om jag fick be en liten bön för honom. Vi bad, samtalade och drack kaffe. Han höll mina händer i ett hårt grepp, och jag kände riktigt hans ångest, säger Ove.
– Ibland får teamet koppla ihop en besökare med en lokal kyrka. Då kan de ta vid, bygga relationer och stötta framöver. Det är roligt när man ser att det fungerar i en församling, att nya människor finner en tro och sin plats, säger Ove.

Rullande mötesplats

Det finns helt klart en nyfikenhet på den kristna tron, och Ove och teamet älskar att möta den. Men vi ska ta historien från början:
Kaj Lidman från Sävedalen ville finnas där människor samlas. Han köpte just den här bussen som blev en rullande mötesplats och kyrka. Kaj hade hört talas om Ove och Agneta Jonsson, deras bakgrund med bussmission i Österrike, och tog kontakt med dem. Samarbetet kom i gång, och verksamheten byggdes upp successivt tills man 2003 bildade föreningen Bussmissionen. Så småningom köpte föreningen bussen av Kaj, och i dag är det Ove som sitter bakom ratten.
– Först tänkte vi bara köra ett kort tag. Vi hade så många frågor; hur ska det gå med ekonomin, folk, parkering och garage? Men det ordnade sig allteftersom, och det gick över förväntan, säger Ove.

Cafébussen med besättning planerar in en gedigen roadtrip varje år. Bussen finns där folket är: utanför Harrys en fredagskväll, på marknad i Adelöv, Rabbalshede och Vrigstad, på musikfestival i Emmaboda, Åmål och Hultsfred. Den parkerar i myllret på gågator och torg, vid camping på Öland, kulturnatt i Karlshamn och cruising i Tranås.

– Det finns ett behov av vuxna som bryr sig om ungdomarna. Vi har fått höra att ”äntligen kommer ni hit”, säger Agneta.
Ofta gör de en turné med ett flertal inbokade stopp, men ibland parkerar de flera dagar på samma ställe. Sommar och advent är intensiva perioder, då många orter får bussbesök.
– Jag tror att ensamheten är det största problemet i Sverige i dag. Att bara få finnas där och lyssna är viktigt. Vi delar också ut många biblar, och det är uppskattat. Vi har bibeldelar på ett 20-tal språk, säger Ove.

Trucker- och fotobollsbibel

I bussen finns specialbiblar för olika målgrupper: Trucker-, Student och Fotbollsbibel med mera – de innehåller det nya testamentet och livsberättelser från som passar just den utgåvan. Många besökare känner till Sebastian Stakset, och blir glada för ett exemplar av hans bok Bara ljuset kan besegra mörkret.
Det krävs stora resurser för att hela verksamheten ska rulla på, och Bussmissionen har många stöttepelare som bidrar efter förmåga – det är en blandning av månadsgivare, enstaka gåvor, böner, en tank med diesel, nybakade bullar, volontärsarbete och annan sponsring. Ove berättar:
– Just nu har vi ett team med fyra frivilliga, men på evenemang som musikfestivaler är vi ofta 15 i teamet. Och när det gäller bullarna måste jag berätta en sak: de som bakar dem ber ofta för den ska få bullen – så det är extra goda bullar.
Bussen är nu 37 år och har rullat över 100 000 mil.
– Den blir äldre och rosten kommer, och det får man förstås åtgärda. Men det har faktiskt gått bra genom alla år. Många villiga hjärtan har stöttat oss längs vägen, säger Ove.

Kristen på riktigt?

Ibland får han frågan: ”Är du kristen”. Svaret är givetvis ja. Då kommer följdfrågan: ”Är du kristen på riktigt?”.
– Man vill ha det som är äkta, och tar tron på allvar. En kvinna frågade mig om jag ”tror på Jesus till 100 procent”, vilket tyder på att man inte är intresserad av något 95-procentigt. Ungdomar är ärliga och härliga, säger Ove.
Vad är er drivkraft?
– Dels att få presentera evangelium. Vi har mött både yngre och äldre som har sagt att de aldrig har hört talas om Jesus innan. När folk inte kommer till kyrkan tar vi oss ut till dem. Och dels vill vi hjälpa kyrkans folk att dela evangeliet på ett trovärdigt sätt.