När ryska stridsfordon var på väg in i Tjetjenien i inledningen av det första kriget 1994 så befann sig Andrej Kamenshikov på plats. Vid en gränsstation ställde han sig i vägen och började argumentera med de ryska soldaterna.

– Jag hade köpt en keps som det stod FN på, och jag hävdade att jag kom från FN, Men jag var 27 år då, säger han, med ett snett leende.

Han befinner sig i sin lägenhet i Kiev och vi har kontakt via Zoom. Andrej har ägnat sitt liv åt konfliktlösning som bygger på ickevåld, och han är en av ledarna i organisationen Nonviolence International.

Ställt sig framför stridsvagnar

Även om rapporterna från Ukraina mest handlar om den militära kampen så har det också uppmärksammats hur ukrainare ställt sig framför stridsvagnar. Andrej menar att ickevåldsaktionerna har stor påverkan på utvecklingen. Allt talar för att den ryska ledningen hade intalat sig att en stor del av befolkningen i de södra och östra delarna skulle välkomna dem eller åtminstone acceptera en rysk ockupation. Så har det inte gått.

– Ryssland har kunnat ockupera delar av landet, men det lokala ledarskapet har inte samarbetat. Ryssland kämpar verkligen med att skapa en administration som är lojal med dem, säger han.

Jag har arbetat hela mitt liv med fredsfrågor och ickevåld, men jag är också en realist. När ett land blir attackerat så har det rätt att försvara sig.

Dessutom har ukrainare visat sin ilska mot ockupanterna genom att demonstrera i ockuperade städer.

– De ickevåldsliga protesterna gör hela den ryska strategin ­meningslös, även om de kan ­vinna militära segrar så kan de inte vinna befolkningen, säger han.

Tar inte avstånd från det militära försvaret

Andrej Kamenshikov är alltså en passionerad förkämpe för civilt motstånd men han tar ändå inte avstånd från det ukrainska militära försvaret.

– Jag har arbetat hela mitt liv med fredsfrågor och ickevåld, men jag är också en realist. När ett land blir attackerat så har det rätt att försvara sig. Det kanske gör att jag inte är en hundra procent ­rättrogen pacifist, säger han.

Han är själv ryss som lever i exil i Kiev och han har familj och ­vänner kvar i Ryssland. Han varnar för förenklingar när det gäller det ryska folkets åsikter och eventuella stöd för kriget. Enligt honom är en betydande minoritet mot kriget, men de drakoniska straffen gör att många avhåller sig från protester. Den kanske största delen av befolkningen känner obehag inför kriget, men är vana vid att inte ifrågasätta auktoriteter och matas med propaganda.

– Men Ryssland är på väg att förlora och de närmsta veckorna måste ledningen besluta om de ska mobilisera för ett krig i stor skala. När ledarna börjar kräva så mycket av dig, att du ska arbeta mer, att du ska ge dina barn till dem, då kan opinionen förändras, säger han.

Ödeskamp för Ryssland

Men Andrej Kamenshikov ­målar inte upp någon ljus framtid, varken för Ukraina eller Ryssland. Den ryska ­ledningen har investerat hela sin prestige i kriget och en förlust är inte ett alternativ. Han tror att Putin och hans krets kan komma att beskriva det som en ödeskamp för Ryssland mot Nato.

– Vi kan inte utesluta att de använder kärnvapen om de blir väldigt pressade, säger han.