Hur gör man när tiggare sitter framför kyrkporten på söndag förmiddag och sträcker fram sin mugg? Avvisar dem, låter dem vara eller bjuder in dem? Tydlighet, dialog och medmänskligheten är ledorden för de kyrkor som Sändaren har talat med.
Frågan om tiggeri är politiskt infekterad. När civilminister Ardalan Shekarabis i höstas sa att regeringen överväger ett tiggeriförbud väckte detta starka känslor och statsminister Stefan Löfven hävdade då att de inte går att lagstifta bort fattigdom.
Inför den socialdemokratiska kongressen i april har partiledningen dock aviserat att man vill ha en skärpning av ordningslagen och att man kommer att lägga ett förslag på nya riktlinjer kring tiggeri. Det ska bland annat bli lättare att avhysa tiggare från privat mark.
– Vi behöver minska tiggeriet, det är inte en lösning på människors utsatthet att tigga på våra gator, sa inrikesminister Anders Ygeman (S) nyligen till SVT Nyheter.
Ulf Bjereld, ordförande i Socialdemokrater för tro och solidaritet, säger att det varit viktigt för organisationen att arbeta mot ett tiggeriförbud.
– Det är en fråga som vi drivit med framgång. Det kommer inte att bli något tiggeriförbud inom överskådlig tid. Vi vill nu påverka så att översynen av ordningslagen inte leder till repression som ytterligare skulle försvåra situationen för EU-medborgare.
Sändaren har ringt runt till ett stort antal församlingar för att lyssna in hur man hanterar mötet med tiggare – framför allt hur man ställer sig till dem som valt att sitta vid kyrkporten, som ofta är på privat mark, under gudstjänsttid. För de flesta är detta en icke-fråga eftersom det sällan eller aldrig händer. Men i storstäderna ser det delvis annorlunda ut. I Immanuelskyrkan i Stockholm är det okej att sitta utanför på kyrkbacken och tigga, men inte inne i kyrkans lokaler.
– Det är den regel som vi följer. När alla vet vad som gäller så behöver det inte skapa några diskussioner. Naturligtvis får man komma in och värma sig och dricka kyrkkaffe. Vi har också en grupp romer som ofta kommer till vår kyrka. Det måste alltid finnas rum för fattiga människor, säger pastor Ulla Marie Gunner.
På liknande sätt har man resonerat i Tingvallakyrkan i Karlstad. Tigga får man göra utomhus, men alla är välkomna in i gemenskapen.
– När det är kallt ute så brukar tiggarna gå in i utrymmet mellan entrén och kyrktorget. Då är det svårt att köra ut dem i kylan. Jag eller vaktmästarna brukar ha en dialog med dem, säger pastor Anneli Sund Sandberg.
I Betlehemskyrkan i Göteborg har man gjort vad man kan för att bygga relationer, enligt pastor Göran Zettergren. När tiggarna började dyka upp framför kyrkans entré för en del år sedan så fanns det många åsikter i församlingen om hur de skulle hanteras.
– En del av EU-migranterna rullade ut madrasser under taket framför vår entré och gjorde den till sin sovplats. Så kunde vi naturligtvis inte ha det. En del av dem som skulle ta sig in i kyrkan blev rädda. Vi försökte hantera situationen på ett sätt som visade att vi både vill vara en kyrka som stöttar människor i utanförskap och samtidigt ha en sorts ordning.
Enligt Göran Zettergren har problemen klingat av. I dag har församlingen ett samarbete med bland andra Räddningsmissionen och öppnar kyrkan för boende när temperaturen sjunker under 5 minusgrader.
I Missionskyrkan i Uppsala har man arbetat igenom frågan och skapat ett policydokument för EU-medborgare som säger att det är okej att sitta på trottoaren utanför kyrkan, men inte att tigga inne i kyrkan.
– Ibland kommer tiggare in i vårt café som är öppet dagligen. En del vill använda toaletter och andra bara värma sig. Men det råder ett totalt tiggeriförbud och de får inte tränga sig på andra besökare. De, liksom vi alla, måste visa respekt för den miljö vi befinner sig i. Det kan pågå exempelvis en begravning i kyrkan och människor som kommer dit ska få vara i fred. Vi vill värna alla människors rätt till integritet, säger Kjell-Åke Nordqvist, ordförande i församlingen.
Ett policydokument för EU-medborgare innebär inte att församlingen är mindre barmhärtig, säger han. Men man kan visa barmhärtighet på olika sätt.
Emil Mattsson, direktor för Räddningsmissionen i Göteborg, menar att man aldrig kommer åt roten till tiggeriet genom en skärpt lagstiftning.
– Även om det är jobbigt att se tiggare så kan det vara bra att bli påmind om fattigdomen. Det är tack vara den synliga fattigdomen som vi kan sätta press på Rumänien och Bulgarien att göra något för sina medborgare. Att lägga en peng i muggen handlar alltså inte bara om att ge utan också om att verka för romernas sak i ett större perspektiv.
Emil Mattsson upplever en viss trötthet bland svenskarna när det gäller problematiken med tiggeri. Han är mycket ute i kyrkor och talar om Räddningsmissionens arbete, varav arbetet med EU-migranterna, är en viktig del.
– Det har definitivt blivit svårare för tiggarna att få ihop pengar. Därför är det naturligt att man söker sig till kyrkor på söndag förmiddag där man kanske förväntar sig att det ska finnas en större givmildhet än vid livsmedelsbutiken, säger han.
LÄGG TILL NY KOMMENTAR