Så ska församlingar utvecklas

Med bara en mil mellan kyrkorna i Årjäng, där Anna Gustafsson är pastor, och Blomskog Holmedal, där Sophia Paulsson Sjödin är pastor, har de gjort sig till varandras kolleger.

— Våra församlingar har en del gudstjänster tillsammans och dessutom alpha- och tonårsarbete. Det är en tillgång att ha en kollega så nära när man arbetar ensam i sin församling, säger de.

Båda har många utmaningar i sina respektive församlingar, men känner också att de genom sina erfarenheter kan vara ett stöd för utveckling i andra församlingar. När de blev tillfrågade av Christer Hambre, regional församlingsutvecklare i Equmeniakyrkans region Svealand, om de kunde tänka sig att bli handledare så tvekade de inte.

— Jag längtade efter att få vara i en funktion där jag fick utmana och uppmuntra församlingar att tänka efter vilka de är, vilka mål de har och hur de ska komma dit. Det är något vi arbetar med i min egen församling, som från början bestod av fyra små församlingar.

Sophia fick sitt första uppdrag för två år sedan. Nu handleder hon fem små församlingar i Klarälvdalen: Sunnemo, Hagfors, Munkfors, Ekshärad och Höje. Dessutom har hon alldeles nyss börjat som handledare för Equmenia-kyrkan i Fagerås.

Anna fick sitt första, och hittills enda, uppdrag 2015 som handledare för Equmeniakyrkan i Väse.

— Vi har gått de utbildningar som Equmeniakyrkan anordnar och får fortbildning parallellt med våra församlingsuppdrag. Det känns som ett otroligt spännande uppdrag att få vara med och hjälpa församlingar hitta sin väg till fördjupning och tillväxt, säger de.

Även Equmeniakyrkan i Årjäng, där Anna arbetar som pastor, har nyligen gått in i en process med Alf Rikner som handledare. 

— I de flesta församlingar eller församlingsstyrelser pågår någon form av samtal om verksamheten, men det blir något helt annat om en person kommer med ett utifrån-perspektiv in i ett etablerat sammanhang. Jag skulle aldrig kunna vara handledare för min egen församling, säger hon.

Att Equmeniakyrkan i Årjäng valde att gå in i en process med en handledare beror inte på att församlingen befinner sig i något slags kris eller är en församling utan ambitioner, enligt ordförande Johan Västsäter.

— När Anna presenterade hur hon skulle arbeta som handledare så lät det intressant. Vi känner att det på vissa områden finns en viss trötthet i vår församling och att vi skulle behöva hitta nya vägar.

Det är tidigt i processen, men Johan Västsäter är förväntansfull. Han hoppas att handledaren Alf Rikner ska hjälpa församlingen att se med nya ögon på det som sker.

— Vi har säkert, som alla församlingar, fastnat i vissa hjulspår. En del kanske vi ska vara kvar i, andra behöver vi lämna.  Jag hoppas på konstruktiva samtal som ska hjälpa oss se vår väg framåt.

Sophia och Anna menar att alla församlingar längtar efter att ta ett steg till men att de inte alltid hittar verktygen för att kunna göra det. Som handledare kan de ha ett ”helikopterseende” och kan ställa raka frågor utan att ta hänsyn till känsliga relationer och tidigare misstag . Men de ska inte komma med färdiga lösningar utan hjälpa församlingarna att hitta sin egen väg.

— Mycket handlar om att stanna upp och fundera över ”vad saknar vi” och ”vad längtar vi efter”.  Ibland känns det som om församlingar har kommit in i en rondell där man kör varv på varv och inte hittar någon väg ut. Det är där vi vill ställa frågor och hjälpa dem komma fram till vart de vill och hur de ska nå dit, säger Sophia.

Flera av de församlingar hon handleder är mycket små, men det finns en vilja att leva vidare. Trots att den gamla väckelsebygden också är en avflyttningsbygd bor det fortfarande många människor i Klarälvdalen som skulle behöva höra om Jesus, säger hon.

— I exempelvis den lilla församlingen i Hagfors, där det bor 11 000 invånare, har det tidigare funnits två aktiva medlemmar som båda är över 80-år. De har en gudstjänst i månaden och en sopplunch i veckan. Den senaste tiden har det kommit in en handfull nya medlemmar. Sådant ger hopp för framtiden och gör att de inte ger upp.

Sophia Paulsson Sjödin är entusiastisk. Det är fascinerande att få vara med och se saker hända, säger hon.

Det stora antalet flyktingar i bygden är en stor utmaning, menar pastorerna. Hur kan församlingarna finnas till för dem?

— Varje vecka har vi 80—100 flyktingar som kommer till vårt språkcafé. En handfull har blivit kvar i vår kommun, och vi vet att kyrkan betyder mycket för en stor del av dem som kommit hit, säger Anna Gustafsson.

De båda pastorerna är handledare vid sidan av sina respektive församlingsarbeten. Det är en bra kombination där de olika uppdragen befruktar varandra. Handledarutbildningarna har de nytta av i sina församlingsarbeten, och utan egna erfarenheter som församlingsledare skulle det vara svårt att handleda andra, säger de.

— Det finns ingen bortre tidsgräns för ett handledarskap. Processer kan inte stressas fram, de måste få ta den tid de tar.