Bakgrund som ungdomsledare i Umeå pingstkyrka. Numera ordinerad Equmeniapastor, pingstvän och lite svenskkyrklig i samma person. André Jakobsson kan kallas en sann ekumen. Församlingen i Sävar som han förestår, är en sammanslagning av missionsförsamlingen, pingstkyrkan och EFS-föreningen.

– Initiativet kom från Missionskyrkan som skickade ut ett brev till Sävars övriga församlingar med frågan; Hur ska vi agera för Guds rikes bästa på orten? Den formuleringen fastnade, menar André Jakobsson, 38.

Ett tankesätt han vill ta med sig in i sitt nya uppdrag.

– För vår del i norr handlar samarbete mellan kyrkor en del om överlevnad, men också mer än så. Kanske kan vi vara en föregångare här uppe där vi visar att det lönar sig att arbeta tätare ihop - och bortse från de egentligen rätt små teologiska skillnaderna. Jag tror dessutom att det ger ett större förtroende bland invånarna i de orter vi verkar, funderar han.

Ekumenikens inriktning i Equmeniakyrkan hittar han också i en formulering från kyrkans teologiska grund - ”Equmeniakyrkan är i tiden ett provisorium i väntan på Kristi kyrkas synliga enhet.”

Men även musik och samhällsengagemang är två saker som står högt upp på Andrés lista. Det senare tror han kyrkan kan agera tydligare med i många av de församlingar som nu kommer finnas i hans geografiskt stora, men församlingsmässigt något mindre region.

– Har man en jättegrej i Göteborg kan det vara så att folk på stan ändå aldrig hör om det. Öppnar kyrkan ett asylkafé i Malå vet alla om det inom två minuter, säger han och skrattar.

Musiken ja. Förutom allt musicerande i Sävaråkyrkan hör musicerande med bland annat Samuel Ljungbladh till Andrés återkommande uppdrag. Nog finns det goda förutsättningar att det kommer svänga en del från huvudkontoret i Skellefteå.
En del skiljer alltså från den region som Elin Alm, 36, föreslagits att leda. Väst. Men den ekumeniska bakgrunden delar de. Visserligen är Elin uppvuxen i Equmeniasammanhang. I Skåre utanför Karlstad kom hon tidigt med i SMU:s arbete och satt en tid även i styrelsen för SMU nationellt. Efter att ha ordinerats som pastor från Teologiska högskolan 2010 gick flyttlasset till Göteborg och Betlehemskyrkan, där hon ansvarade för områdena gudstjänstförnyelse och unga vuxna.
Men de senaste tre åren har hon lånats ut till Evangeliska Frikyrkan, Saronkyrkan i Göteborg. Där hon nu lämnar en tjänst som tf föreståndare.
– Jag är ganska mycket en sann ekumen. Samtidigt har jag känt att jag nog kommer jobba inom Equmeniakyrkan i någon form igen, och nu kom detta vilket kändes rätt, konstaterar hon.

Elins distrikt är visserligen ett par kvadratmil mindre än Andrés stora område - men församlingarna är desto fler.
– Det jag vet är väl att vi har ungefär alla typer av församlingar som finns i Equmeniakyrkan, säger hon med ett skratt.
Här finns några av landets största, som Betlehemskyrkan, Fiskebäck och Alingsås. Men också några av de minsta. Alla är dock lika viktiga i det arbetet som med största sannolikhet nu blir hennes att samordna och leda framåt.

– Jag känner mig såklart väldigt förväntansfull och tycker det ska bli riktigt roligt, konstaterar hon.

Områden som ligger henne varmt om hjärtat är bland annat på vilket sätt Equmeniakyrkan ska vara kyrka idag och hur det kristna hoppet kan förmedlas.

– Vi som församlingar ska vara med och motverka segregation, främlingsfientlighet, ensamhet, utanförskap, psykisk ohälsa, menar hon.
Och så finns det en fråga som tärt i henne under rätt lång tid.

– Jag har under de senaste åren funderat och i olika sammanhang försökt förstå vad som gör att alldeles för många pastorer (ofta i min generation) väljer att avsluta sin församlingstjänst. Vad behöver vi förstå och vad kan vi göra för att inte förlora goda medarbetare.

Elin och André ska formellt väljas under kyrkokonferensen i maj/juni.