Sjukhuspastor Christina Lindgren på Södersjukhuset i Stockholm har jobbat 21 år med att möta patienter, anhöriga och personal, men den situation som Corona ger har hon aldrig upplevt förut.

– Det som påverkar mest är besöksförbudet, det är väldigt tomt i korridorerna och de inlagda blir isolerade när de inte får besök, oavsett sjukdom.

– Vi gör samma saker nu men på andra sätt. Det är viktigt nu att tänka flexibelt, saker ändras från dag till dag, säger Christina Lindgren.

Christina och hennes två kolleger får fler påringningar nu, men de upplever att det går bra att hinna med eftersom grupper, konferenser och liknande samtidigt är avbokade.

Sjukhuskyrkorna hämtar idéer från varandra när alla måste tänka nytt. En sådan är ”Eftersnack” riktat till personal som sjukhuskyrkan på Sankt Görans sjukhus arrangerar. Tanken är att personal som upplever tuffa dagar ska få en chans att ventilera sina upplevelser innan de går hem.

– Vi tycker det är en bra idé, så nu bjuder vi också in personal på fika där de kan småprata med oss och varandra i mingelform. Vårt andaktsrum är öppet och vi finns till hands, berättar Christina.

Tillsammans med kollegan Marie Siljefors gjorde hon inför påsken i ordning godisgåvor med inbjudningar. Ett 70-tal påsar gick de ut med till avdelningarna och bjöd in till Eftersnack.

Coronapandemin påverkar för stunden vissa delar av Sverige mer än andra.

– Stockholm och några andra regioner ligger i ett tidigare skede, de står mitt i stormen redan, medan man på andra håll förbereder, säger Gunnel Andréasson på Frikyrkosamrådet som samordnar sjukhuskyrkan nationellt.

– Alla ställer om sin verksamhet, en del arbetar hemifrån vissa dagar för att hindra att hela team får samma smitta samtidigt, och mycket mer görs per telefon.

– Besöksförbudet innebär att man inte går runt på avdelningar som annars, utan får komma när man rings in. Man försöker också ordna så att patienter kan få samtal via telefon eller med hjälp av en ipad.

I en tid då man inte får krama en sörjande eller hålla handen på en döende försöker man hitta andra vägar att komma människor nära. Gunnel Andréasson berättar hur en sjukhuspastor ordnat en avskedsandakt via telefon då den avlidne makens hustru är i riskgruppen och inte kan få närvara på vanligt sätt.

Nu ökar behovet av sjukhuskyrkan och kontakter har tagits med bland annat pastorer och diakoner som görs beredda att gå in och stötta teamen om det behövs. Till sjukhuset som inordnats i mässhallarna i Älvsjö finns resurser som ligger i startgroparna för att gå in i tjänst när verksamheten öppnas.

En som varit med och rekryterat pastorer till Älvsjö är Jenny Dobers, kyrkoledare i Equmeniakyrkans region Stockholm.

– Den samlade erfarenhet pastorer och diakoner har är en jätteresurs när vi kan hamna i nya situationer. Vi kan vara stolta och tacksamma för den kompetens som finns, och det förtroendet sjukhuskyrkan har på sjukhusen, säger hon.

På andra platser i landet förbereder sig sjukhuskyrkan och drar nytta av de kolleger som hittat nya former att arbeta. I Visby finns ett mindre antal sjuka i Covid 19, och även där råder besöksförbud.

– Vi gör oss redo, jag har just varit på ett möte med en etisk grupp där vi tar upp frågor som rör läkare, sjuksköterskor, ja alla personalgrupper. Vi är alla en del i en lång kedja, säger sjukhuspastor Anna Ljung, hemmahörande i Equmeniakyrkan.

– Vi har ju lärt oss av Jonas Gardell att vi inte ska torka tårar med handskar på, men nu måste vi förhålla oss till restriktionerna och det blir svåra situationer.

— Många fler vänder sig till oss nu med sin oro. Stormen har inte kommit till Gotland än, men vi förbereder oss. Situationen blir lite annorlunda på en ö för vi kan inte sätta oss i bilen och ta hjälp på ett annat sjukhus.

Anna Ljung funderar mycket på hur detta kommer att påverka sjukhuskyrkan framöver. Nu provar man på hur det är att inte ha några gudstjänster, nattvardsfiranden och gruppsamlingar. Man jobbar desto mer med hembesök.

– Det är så viktigt mitt i detta att vara kyrka, att orka härbergera det svåra, att vara ett hopp för andra människor. Mer än någonsin är det kyrkans uppdrag att vara närvarande, lyssna och vara kvar i det jobbiga. Jag tror människor omvärderar vad som är viktigt, säger Anna Ljung.