Sjukhuskyrkan hotas av återhållsamma bidrag

I Stockholm finns Sjukhuskyrkan i de fem största sjukhusen. Majoriteten av de anställda kommer från antingen Svenska kyrkan eller frikyrkorna, och de möter personal, anhöriga och patienter i ofta utsatta situationer.

Men Claes-Göran Ydrefors, ordförande i Stockholms frikyrkoråd som är huvudman för den frikyrkliga närvaron i Stockholms sjukvård, är oroad inför framtiden. I dag bygger finansieringen av frikyrkornas del på de 45 kårer och församlingar som bidrar med cirka 900 000 kronor. Dessutom stödjer staten genom Myndigheten för stöd till trossamfund med 750 000 kronor.
– Men statsbidraget har inte höjts på snart tio år. Samtidigt har förstås löner och andra kostnader ökat, säger han.

Ett sätt att överleva

Många församlingar kämpar med vikande medlemstal och har svårt att ställa upp med mer pengar till Sjukhuskyrkan. Lösningen för frikyrkorådet har blivit att söka medel från organisationer och stiftelser, vilka bidrar med en dryg miljon kronor årligen. Ett viktigt bidrag kommer från Equmeniakyrkan, från den behållning som samfundet fick när S:t Paulskyrkan såldes.
– Det har blivit vårt sätt att överleva. Men vi har egentligen inte löften för mer än ett år i taget. Plötsligt kan vi befinna oss i ett läge där vi inte längre får detta stöd, säger han.

Claes-Göran Ydrefors. Foto: Privat

Claes-Göran Ydrefors beskriver den ekonomiska situationen som ”mycket skör”.
– Vi tycker att staten är snål som inte riktigt förstår vad Sjukhuskyrkan gör i ett så viktigt sammanhang som vården, säger han.
Han menar också att församlingar inte alltid inser hur viktigt Sjukhuskyrkans arbete är. Genom Sjukhuskyrkan, i ekumenisk samverkan med andra kyrkor, så får frikyrkorna en möjlighet att möta människor som man annars aldrig skulle fått kontakt med.
– Jag brukar säga till församlingarna att de ska fundera över det unika med Sjukhuskyrkan. I sjukhusen är vi välkomna och inte ifrågasatta. Då vill vi förstås inte släppa den närvaron, säger han.

Vill se politiker reagera

Claes-Göran Ydrefors har försökt att få i gång dialog med politiker och beslutsfattare, och önskar också att samfundsledare skulle engagera sig mer för Sjukhuskyrkan.
– Vi tycker inte att det händer så mycket på samfundsnivå när det gäller stödet till Sjukhuskyrkan. Det går för långsamt, säger han.

Han har varit i kontakt med andra frikyrkliga huvudmän för Sjukhuskyrkan, och menar att bilden ser liknande ut i andra delar av landet. 
Gunnél Andreasson, som är konsult för den andliga vården i sjukvården på Sveriges kristna råd/Frikyrkosamråd, bekräftar att situationen i Stockholm inte är unik.
– På många håll är det svårt att få ekonomi på tjänsterna, säger hon.

Pressad ekonomi länge

Hon har lång erfarenhet av Sjukhuskyrkan och menar att situationen inte är ny, ekonomin har varit pressad länge. På de flesta håll klarar dock frikyrkorna av att upprätthålla närvaron inom vården, men det finns en tendens att tjänsterna krymper från heltid till deltid.

I vissa regioner har också politiker och tjänstemän insett hur mycket den andliga vården betyder, och har gett bidrag från regionen till Sjukhuskyrkan.
– Det kompletterar bidragen från staten, och underlättar en del, säger hon.

Sossar och borgare säger nej

Som Sändaren berättat om tidigare så har Myndigheten för stöd till trossamfund under en längre tid äskat om ett höjt stöd till trossamfunden, men både social­demokratiska och borgerliga regeringar har sagt nej.
Gunnel Andreasson: 
– Jag ser risker på flera platser att frikyrkorna kanske känner att de inte längre mäktar med. Men samtidigt gör man extra insatser för Sjukhuskyrkan, man samlar in kollekter och ger konserter till stöd. Så det finns ett stort engagemang.