Peter Gembäck var en av pastorerna som fanns med i den innersta kretsen runt ledaren som kallades Kristi brud. Han har öppet berättat att han slagit andra som en del i det märkliga system av tillrättavisning i Guds namn som pågick under flera år i den nu nedlagda församlingen.

Emma Gembäck berättar att hennes make känner en befrielse i att ha erkänt och pratat om det.

– Hade han inte tagit det ansvaret så hade jag inte kunnat göra Sektpodden, säger hon.

Avslöjandet om olagligheter i församlingsledningen kom för tre år sedan men av olika anledningar har rättegången dröjt.

– Jag tänker att den här tiden har behövts, människor har blivit hela och kunnat gå vidare. Nu är det skönt att vi äntligen är framme, och jag är inte orolig, inte än i alla fall, säger hon i vår intervju några dagar innan förhandlingarna startar.

Emma fanns med i den innersta kretsen till 2010, då hon ville ägna mer tid åt sina barn och därför blev utfryst.

– Först var det fruktansvärt att bli avvisad, men jag ser det som min räddning nu, säger Emma.

Peter var dock kvar ”innanför” och var därmed nästan aldrig hemma i familjen de sex åren som följde. Trots allt bar de på ett hopp om en framtid tillsammans.

– Någonstans visste jag var jag hade Peter bakom fasaden, att han älskade mig. Sedan allt sprack har det dock varit en jobbig resa tillbaka, allt var inte självklart, betonar Emma.

Paret har hittills bott kvar i Knutby, men planerar nu för husbygge på Värmdö.

– Vår vanliga vardag innehåller så klart de här minnena och erfarenheterna, och vi pratar öppet med barnen inför rättegången. Vi upplever jättebra stöd från vänner och skolan möter upp, så vi känner oss uppbackade.

Tron på Gud finns där, men på ett annat sätt.

– Den är omformad och avskalad. Jag tror att Gud är god och jag ber, men den är personlig nu, den är min. Jag längtar inte efter någon församling.

– Jag har behov av att få vara mig själv och tycka vad jag vill efter 20 förlorade år. Visst har jag jobbiga dagar men jag tycker att jag har landat.

Emma Gembäck är sjuksköterska och jobbar inom psykiatrin där hon upplever att erfarenheterna ger henne trovärdighet i möten med människor som inte mår bra.

Familjen har etablerat nya relationer, men några gamla vänner och släktingar från församlingstiden finns kvar.

– Det är skönt att kunna prata med några som varit med, och jag ser att vi ofta har olika bilder.

– Rättegången innebär en anspänning, vi vet ju inget om vilket straff det kan bli. Men det är också en utandning efter allt som varit, konstaterar Emma.