Sonja Aldéns sommar: Andlighet, kärlek, tro, hopp och pop

Sommarens lätthet och tyngd. För många är kombinationen brutal. Naturens förgängliga skönhet, minnet av barndomssomrarnas lek i kontrast till vuxenlivets kamp.

Sonja Aldén hör inte till de överdrivet nostalgiska. Visst har hon ljusa minnen av somrar från förr, som dem ifrån skärgårdsön där vänner alltid fanns till hands.

Men de blir inte ljusare av att svårare saker hänt senare i livet.

– Jag är pragmatisk och har lätt för att finna mig. Det är klart att det kan hända sådant som det är svårt att se någon glädje i. Men jag har lätt för att ta ett steg tillbaka och se det större perspektivet.

Pragmatismen har ­dessutom stärkts med åren, säger Sonja ­Aldén. Det har blivit lättare att sortera mellan falska och sanna föreställningar om vem man är.

Släppa på gamla förlegade bilder

– Det är en spännande process att släppa på gamla förlegade bilder.

Man kan tro att det man arbetat länge på blir särskilt genomarbetat. Men det är tvärtom, när det går snabbt är det som att vrida på en gudomlig kran. Som att det kommer nånstans ifrån.

Sedan genombrottet i Melodifestivalen för sjutton år sen är Sonja Aldén en flitigt anlitad artist med en lång rad musikersam­arbeten i bagaget. Hon skriver både text och musik själv, mest känd är låt­arna För att du finns och Du är allt som blivit populära bröllopssånger.

Yrkeslivets årshjul

Yrket sätter sin prägel på årshjulet. Sommaren är, vid sidan av julperioden, den stora hög­säsongen då uppdragen duggar tätt. Det är också en säsong med särskild prägel; utomhuskonserternas publik är uppsluppen, mottaglig och åldersspridd. – En utomhusspelning i bra väder kan bli den bästa spelningen på hela året, ­säger Sonja Aldén.

Repertoaren påverkas också. Ted Gärdestad och Marie Fredrikssons sånger passar bra på sommaren, förklarar hon. Liksom låten hon själv skrev och som släpptes i början av pandemin: Sommaren för längesen.

Vid sidan av de allmänna konserterna är sommaren även en tid för bröllop. Sonja Aldén har sjungit vid många vigslar, ofta har brudparet önskat just Du är allt.

En särskild form av skapande

Sången kom till som en överraskning till en barndomsvän som skulle gifta sig. Efteråt spel­ade hon in den för att de ­nygifta skulle kunna ha den att lyssna på. Via omvägar hamnade inspelningen hos ett skivbolag och upptäcktes där, vilket ledde till att den kom med på debut­plattan 2007.

För Sonja Aldén är låt­ens tillkomst ett exempel på en särskild form av skapande.
– Texten bara rann ur mig. Vissa låttexter tar längre tid, andra går snabbt. De som runnit ur en har en egen grad av självklarhet. Man kan tro att det man arbetat länge på blir särskilt genomarbetat. Men det är tvärtom, när det går snabbt är det som att vrida på en gudomlig kran. Som att det kommer nånstans ifrån.

Tron som en del av vardagen

Sonja Aldén är uppvuxen i ett hem där tron var vardag. Det har den fortsatt att vara, med avbrott för en avgörande och åldertypisk fas då hon ifrågasatte vad det var hon egentligen trodde på och varför. Var tron bara ett inlärt beteende?

Nu har hon mer ”vuxna” ögon. Barnatrons bilder av Gud som ett specifikt väsen är ersatta av en trostolkning där Gud syns genom andra människor, i människors vilja och kraft att kunna bära varandra. – Jag ser mig absolut som troende men jag känner mig inte så hemma i någon religion. Religioner blir lätt till ramar som begränsar. Jag vill ha en öppen väg till Gud.

Gud samlingsord för kärlek

Gud är ett samlingsord för kärlek och ett slags god och uppmuntrande kraft, säger Sonja ­Aldén. En föräldragestalt som i kärlek låter människan göra misstag och som ser till helheten.
– Tiden på jorden är som en chans till lärande och utveckling.

Om livet är ett lärande, vilket har i så fall varit den svåraste läxan? – Det svåraste överlag genom ­livet har varit att acceptera alla ens sidor och bli vän med sig själv. Men jag har samtidigt vuxit upp med två föräldrar som fått mig att känna mig älskad, något som jag vet att många saknar. Det har förmodligen besparat mig läxor i bemärkelsen svåra trauma.

Mörka faser och mobbning

Det hindrar inte att det funnits mörka faser, berättar Sonja ­Aldén. Som under skol­tiden, då hon var mobbad. – Det var fruktansvärt, skolan var ju hela ens värld.

Att hon hade en tro gjorde henne till särskild måltavla. Mobbarna ansåg att hon var dum i huvudet som trodde på något man inte kunde se eller bevisa.

Mycket har hänt sedan dess, inte minst har synen på tro och religion förändrats. Det som tidigare automatiskt fördömdes möts i dag ofta av nyfikenhet. Sonja Aldén säger att hon upplever en ökad öppenhet för det andliga i vid bemärkelse. – Tidigare har jag kunnat känna sorg i att det är färre som tror. Det gör jag inte längre. Nu känner jag någon form av hopp. Jag upplever att det är många människor som är mer lyhörda för det spirituella.

Ökad öppenhet för andlighet

Antagonismen mellan kristen tro och det som förr kallades new age har också minskat, konstaterar Sonja Aldén. När hon var liten sågs yoga och meditation som något flummigt. Så är det inte längre. Hon mediterar inte mycket själv enligt någon särskild tradition, men har meditativa stunder och stannar gärna upp i tysthet.

Att skapa musik som hopp

Eller skriver musik. Som låtskrivare kan hon sitta vid en utsikt i flera timmar.

Och nog är det med ett underliggande budskap hon vill möta sin publik. – Jag vill lyfta folk. Jag märker mer och mer att det varit ett genomgående drag hos mig, jag vill att det jag gör ska genom­syras av hopp. Att man känner att vi kan göra mer än vid trodde för oss själva och andra.

Popmusikens existentiella funktion

Både schlagertexter och poplåtar har analyserats innehållsmässigt genom åren. I opposition mot textgenrens banala stämpel har man velat lyfta popmusikens existentiella frekvens och hur den fungerar som livstolkning.

Sonja Aldén säger att poplåtar absolut kan fylla en andlig funktion. För många människor sätter musiken ord på sådant de känt men inte kunnat formulera.
– Den kan också sänka tröskeln till andra sammanhang, ­säger hon.

Man kanske går runt och känner att man har en andlig känsla men att man inte vågar uttrycka den. Att då höra en låt blir som att få en kanal i ett igenkläggat system. Plötsligt kommer lite friskt vatten.