S:t Paul säljs trots protester

En Equmeniaförsamling har den senaste tiden blivit omskriven i både Aftonbladet och Expressen, men kanske inte på det sätt som de flesta inom Equmeniakyrkan skulle önskat. När den tidigare metodistförsamlingen lägger ner verksamheten låter man också sälja kyrkan, och fastighetens placering vid Mariatorget på Södermalm har gjort att försäljningen uppmärksammats i många medier.

— Vi ger en signal av att vi inte är intresserade av att förnya oss, utan vi låter hellre sälja en kyrka som har ett fantastiskt läge och som vi aldrig kommer att kunna köpa tillbaka. Därför blir detta till en symbolfråga: Vart är vi i Equmeniakyrkan på väg?

Det säger Gustaf Björkman, pastor i Fiskebäckskyrkan i Göteborg, som är en av kritikerna till försäljningen. En annan är Torbjörn Bådagård, rektor på Bromma folkhögskola, som skrivit ett uppmärksammat inlägg på Facebook där han pläderar för en satsning på diakoniverksamhet i S:t Paul.

— Mariatorget är den plats som varit mest förknippad med drogmissbruk i hela Sverige. I dag är det kanske inte riktigt så, men med S:t Paulskyrkan har vi ändå ett fantastiskt läge för diakoni. Och så säger vi att vi inte vill vara där. Det blir konstigt, säger Torbjörn Bådagård.

Det har funnits planer på att låta S:t Paulskyrkan få en diakonal prägel. Tanken var länge att Betaniastiftelsen skulle få överta kyrkan av den krympande församlingen. Stiftelsen är redan i dag hyresgäster i kyrkan.

— Församlingen kom med en förfrågan under våren 2014 om Betaniastiftelsen ville överta kyrkan. Stiftelsen svarade att man gärna ville ta emot den, säger Anders Andersson, som är utbildningsansvarig i stiftelsen.

Precis som S:t Paulskyrkan har Betaniastiftelsen sina rötter inom metodismen, och därför har de två stått nära varandra. Stiftelsen arbetar bland annat med fortbildning av vårdpersonal, och inför övertagandet av kyrkan föddes många idéer.

— En tanke var att skapa ett själavårdscenter där vi skulle kunna ha utbildning och också öppna upp för liknande organisationer, säger Anders Andersson.

Under hösten kom dock andra besked från församlingen. Kyrkan skulle säljas, vilket stiftelsen fick skriftlig information om.

— Nej, kommunikationen har inte fungerat. Det fanns inga kontrakt underskrivna mellan oss, så församlingen har sin fulla frihet att göra detta, men det byggde på en ömsesidighet, säger Anders Andersson.

Bo Berglund, som är ordförande i församlingen, har ett delvis annat perspektiv.

— Det stämmer inte riktigt att Betaniastiftelsen blivit lovade kyrkan, men de var länge med i processen där vi såg på framtiden. Men under resans gång har församlingen beslutat sig för att sälja, bland annat för att vi har lån som vi måste lösa ut.

Hur skulle du beskriva relationen till Betaniastiftelsen?

— Det är väl en ganska frostig relation, men vi är på ”speaking terms”, vi har kommunikation.

Enligt Bo Berglund kostar det omkring en miljon kronor om året att ta hand om fastigheten och att ha en pastor anställd, vilket medlemmarna inte längre mäktar med. Församlingen har omkring 35 medlemmar, men bara en handfull är aktiva.

— Det är med blandade känslor vi säljer kyrkan. Den har en så lång historia.

— Samtidigt finns också en lättnad i det eftersom vi kämpat så länge. Till slut måste man inse att det inte går.

Bo Berglund tycker att församlingen försökt att förnya sig. Under en period samarbetade man med den svenskkyrklige prästen Olle Carlsson och arrangerade sinnesromässor. Det innebar ett lyft, men rann sedan ut i sanden.

— Vi känner inte heller att vi vill ändra verksamhet totalt och bli Hillsong.

Församlingen vill ha minst 25 miljoner kronor för lokalen. Bo Berglund betonar att församlingen inte kommer sälja till vem som helst, man accepterar till exempel inte att kyrkan blir en nattklubb.

Det är i dagsläget oklart var överskottet från försäljningen kommer att gå, men Bo Berglund nämner Sjukhuskyrkan som ett möjligt gåvomottagare.”

Till skillnad från de flesta andra församlingar inom Equmeniakyrkan har S:t Paulskyrkan inte en paragraf i stadgarna som säger att tillgångarna ska tillfalla samfundet vid en upplösning. 

Equmeniakyrkans ledning har följt församlingen under en längre tid, och försökt att stötta ett utvecklingsarbete.

— Det är inte så att vi suttit passiva och inte brytt oss, säger Jenny Dobers, som är regional kyrkoledare.

Hon säger att det fortfarande förs samtal kring om det inte kan finnas alternativ till en försäljning.

— Det är alltid sorgligt när en församling lägger ned och en kyrka säljs. Det är aldrig något vi gör lättvindigt. Detta läge är också speciellt, och vi delar den vånda många känner. Samtidigt ska man veta att vi har kvar åtta församlingar i Stockholms innerstad, säger hon.