Den svenska kronan har fått många svarta rubriker den senaste tiden. Nyligen kom uppgifter om att kronan, efter den turkiska liran, är den valuta som förlorat mest mot dollarn av alla OECD-länder under 2019. Det är 17 år sedan en dollar kostade lika mycket som idag, 9,60 kronor. Förändringen mot euron är inte lika dramatisk, men även där har kronan tappat stadigt de senaste sju åren.

På Equmeniakyrkans internationella avdelning följer man noga utvecklingen. Eftersom Equmeniakyrkan ger bidrag till partners och projekt i ett stort antal länder kan kronförsvagningen få stora effekter.

— Det beror lite på vilken valuta det gäller, men för de allra flesta partners innebär det att de får mindre pengar, säger Maria Brunander, som är controller på den internationella avdelningen.

Överföringarna av medel sker i olika valutor, ofta i dollar eller euro. Det är dock inte bara dessa världsvalutor som stärkts mot kronan, även många mindre valutor som den thailändska har blivit dyrare, vilket påverkar överföringarna.

— Vi har ju en budget i svenska kronor och vår möjlighet att lägga till extra pengar när kronans värde sjunker är liten. Insamlingarna har ju inte heller gått jättebra de senaste åren, säger hon.

Enligt Maria Brunander har kyrkans partners förståelse för problematiken.

— Det händer att partnern får omarbeta budgeten så att vissa aktiviteter kan få strykas. I några fall har man kanske hittat möjligheter att komplettera finansieringen, men det hör till undantagen, säger hon.

Equmeniakyrkan har inte använt sig av finansiella instrument för att skydda sig mot valutasvängningar.

— Det är något vi kan behöva undersöka, säger hon.

Även Sida utgår från svenska kronor i sina projekt när man skriver avtal med sina partners. Enligt en rapport från Expertgruppen för biståndsanalys (EBA) kan detta få stora konsekvenser för mottagande organisationer. I genomsnitt är osäkerheten om värdet på den svenska finansieringen 27 procent för ett treårsprojekt. I rapporten föreslogs att Sida skulle arbeta med valutasäkring, något som dock inte inletts, eller att ange budgeten i dollar.

— Det har diskuterats, men man har kommit fram till att om man skriver det i dollar så kan man hamna i ett läge där pengarna helt enkelt inte räcker för Sida, säger Göran Holmqvist som är chef för Avdelningen för Asien, Mellanöstern och humanitärt bistånd.

Han menar att det ofta finns flera finansiärer för projekt, vilket minskar effekterna av just det svenska kronraset. Det kan också finnas visst utrymme i projektbudgetar för ökade kostnader.

— Men visst kan det hända att man inser att detta fick vi inte råd att göra, säger han.

En av de stora svenska biståndsorganisationerna är Diakonia. Stina Taylor, som är controller på Diakonia, berättar att man i högsta grad påverkas av valutasvängningar. Hon menar dock att den nuvarande svaga kronan inte innebär någon katastrof för verksamheten.

— Det är lite krisigt med kronan nu, men det kan gå åt annat håll också. Det brukar göra det över tid, säger hon.

I Diakonias överenskommelser med samarbetsorganisationer används oftast amerikanska dollar som riktvärde, även om pengarna sedan betalas ut i den lokala valutan. Det innebär att Diakonia tvingas att använda mer av sina medel när dollarn stärks mot kronan. Den garantin gäller dock bara till en viss gräns.

— Vi skriver in max antal kronor också, för vi har inte mer medel att tillgå än de vi får. Om kronan är svag så blir det färre dollar, säger hon.

Men det är inte så enkelt att en svag krona alltid drabbar lokala samarbetsorganisationer. I många länder kan den lokala valutan sjunka snabbare än kronan. Diakonia har också en viss frihet att omdisponera sina medel beroende på hur valutorna förändras i olika länder.

— Det händer absolut att projekt skalas ner. Men det händer också att vi kan lägga till när kronan går upp, säger hon.