Kampen mot ebolavirusets spridning i Kongo Kinshasa försvåras av brist på vaccin, ryktesspridning och avsaknad av ett politiskt ledarskap. Det säger Agneta Bennstam Lillqvist i Equmeniakyrkans hälso- och sjukvårdsgrupp, som just nu befinner sig i landet.
Det var för ett år sedan det fruktade ebolaviruset började sprida sig i Kongo-Kinshasa. Under de senaste månaderna har smittspridningen eskalerat och hittills beräknas omkring 1 800 personer ha avlidit.
Den 17 juli klassade Världshälsoorganisationen (WHO) ebolautbrottet som ett internationellt nödläge. En vecka senare beslutade Världsbanken att öka sitt bidrag till bekämpning av viruset med 300 miljoner dollar-
– Det är välkomna pengar men det lär behövas ännu mer för att få bukt med epidemin. Förhoppningsvis kommer WHO:s beslut ändå innebära att de länder som tidigare lovat bidra med pengar nu gör det. Hittills har bara hälften av de utlovade pengarna kommit in, säger Agneta Bennstam Lillqvist.
Hon har bott och arbetat som läkare i Kongo Kinshasa i 17 år. Nu är hon i landet för att besöka de hälsovårdsprojekt som kyrkorna driver samt för att delta i Förenade baptistkyrkornas (CEBU:s) 100-årsjubileum.
Någon rädsla för att själv bli smittad har hon inte.
– Nej, det är 1 500 kilometer fågelvägen från de västra delarna av landet, där jag befinner mig, till den aktuella Kivu-provinsen där ebolaviruset nu sprider sig.
I de västra områdena av Kongo Kinshasa, där Equmeniakyrkans samarbetskyrkor är verksamma, finns en fungerande bashälsovård, vilket saknas i den nu drabbade Kivu-provinsen. Läget där försvåras också av de pågående striderna mellan olika rebellgrupper som har satt infrastrukturer ur spel.
Det värsta utbrottet av ebola skedde 2014 i Västafrika då mer än 10 000 människor dog i den fruktade blödarsjukan, enligt WHO. För att inget liknande ska upprepas krävs nu stora insatser för att stoppa det smittsamma viruset, som nyligen också nådde storstaden Goma, något som förstås riskerar att öka smittotakten.
Samtidigt kommer larm om att det råder brist på vaccin för att vaccinera sjukvårdspersonal och personer som utsatts för smitta.
WHO och Läkare utan gränser rekommenderar därför att ett nytt vaccin, som visserligen bara testats i liten omfattning på människor men visat goda resultat, ska börja användas i preventivt syfte. Sjukvårdspersonal skulle då kunna vaccinera hela befolkningen i ett visst geografiskt område. I dag vaccineras bara personer som misstänks ha utsatts för smittorisk.
Men landets hälsominister, Oly Ilunga Kalenga, ville stoppa det nya vaccinet med motiveringen att det inte finns fakta om hur verksamt detta vaccin är. Han beklagar att gruppen som ska ansvara för arbetet inte har den professionella sammansättning som behövs för ett arbete av detta slag och valde därför att avgå.
Ryktesspridning underblåser människors rädslor och vanföreställning om ebola. Många tror att ebola inte är en sjukdom utan en bestraffning från Gud eller att viruset har skapats i laboratorium för att utrota vissa människor. Sådana uttalanden har lett till att fältsjukhus attackerats och sjukvårdspersonal dödats.
– Utbildningsnivån är låg och rykten blir lätt sanningar när kunskap saknas, säger Agneta Lillqvist Bennstam.
Doktor Jean Paul Buhendwa, som arbetar tillsammans med Denis Mukwege, och nyligen besökte Sverige, uttryckte en stor oro för att ebolaviruset ska sprida sig till Panzisjukhuset. Sjukhuset ligger ett par timmars resa från Goma. Även han pekar på den låga utbildningsnivån och dåliga kunskaper om sjukdomar som en utmaning för sjukvårdspersonalen som ska stoppa epidemin. Den som inte vill acceptera att ebola är ett smittsamt virus vill ofta inte heller acceptera förebyggande åtgärder, smittspårning, karantän eller vaccin.
– Ett enkelt sätt att minska risken för smittspridning är att tvätta händerna. Men om det inte finns något rent vatten och ingen tvål, då kan du inte göra det, säger doktor Buhendwa till TT.
Kongo Kinshasa är ett land i avsaknad av en regering efter valet som hölls på nyårsafton förra året. Agneta Lillqvist Bennstam menar att politikerna ser till sina egna intressen och inte till folkets bästa.
– De områden där människor drabbas av ebola och även av de pågående konflikterna ligger långt från huvudstaden. Om det fanns en politisk vilja så skulle dessa katastrofer kunna bekämpas på ett effektivt sätt. Men någon sådan vilja finns inte.
Fakta: Ebola
Ebola är en typ av blödarfeber som drabbar kroppens alla organ. Symptom är bland annat kräkningar, diarré, utslag, lever- och njursvikt samt blödningar i huden och de inre organen.
Viruset smittar genom direktkontakt med kroppsvätskor som blod, svett och kräkningar. En person måste ha symptom för att vara smittsam, men ett lik kan också sprida smitta.
När utbrottet konstaterades i Kongo-Kinshasa i fjol var det tionde gången sedan 1976 som ebola upptäcks i landet.
Det värsta utbrottet skedde i Västafrika, där fler än 11 300 människor dog 2013–2016.
Det är fortfarande inte klarlagt var viruset håller sig gömt mellan utbrotten. Fladdermöss är en tänkbar reservoar för smittan.
Källor: Folkhälsomyndigheten, Läkare utan gränser
LÄGG TILL NY KOMMENTAR