Pandemin har givetvis ökat denna utveckling, och den ser inte ut att stanna av. Tvärtom tror många experter att västerlänningar om ett decennium eller två primärt kommer leva sina liv med
VR-glasögon fastbundna runt huvudet.

Det företag som verkar allra mest hänförd av framtiden i VR är det som tidigare hette Facebook. För några månader sedan annonserade vd:n Mark Zuckerberg att de byter namn till Meta och att de satsar mångdubbelt mer pengar på VR-teknik än på sina sociala medier. De vill leda uppbyggandet av ett Metaversum där man bor, arbetar, umgås och till och med tillber i en digital verklighet.

Förra året inledde Meta ett samarbete med Hillsong Church i Atlanta för att göra kyrkan helt digital inuti Metaversum. Genom att bygga en digital ­replika av kyrkorummet och dela ut ­VR-glasögon till församlingsmedlemmarna hoppas man uppnå en större känsla av gemenskap och närvaro än vad Youtube eller Zoom kan ge. Det blir som att gå på vanlig gudstjänst fast med noll risk för infektion och med friheten att komma till kyrkan i form av en bäver eller Iron Man.

Det må låta som science fiction, men tekniken är inte långt borta. Bill Gates menar att de flesta jobbmöten förmodligen kommer ske i metaversum om bara två-tre år.

Föreställ dig hur församlingens kostnader för ­lokal och uppvärmning störtdyker, ljud och ljus som tidigare varit förbehållet rika kyrkor blir tillgängliga för alla. Och hur fantastiskt vore det inte om församlingsmedlemmar kunde följa med Jesus upp på förklaringsberget eller se röda havet delas som om de vore där?

Samtidigt har pandemin gjort det väldigt tydligt att en fungerande församling behöver vara mycket mer än en show. Den har även visat att nattvard, beröring och gemensam sång är väldigt svårt att digitalisera. Och hur ska en VR-kyrka kunna vara nära de fattiga och utsatta?

Själva termen ”Metaversum” myntades av science fiction-författaren Neal Stephenson för att beskriva en dystopisk framtid där människor flyr den sönderfallande fysiska världen för att VR är mycket mer dopaminbelönande. Samma scenario utspelar sig i Ernest Clines roman Ready Player One, vars virtuella verklighet hotas att bli övertaget av ett girigt storföretag.

Kanske är det en sådan verklighet vi håller på att gå in i. Vi ser redan nu hur många blir beroende av sociala medier, något företagen bakom dem nyttjar genom att samla in information om sina användare och använda för rek­lam. Genom att bjuda in oss till ett Metaversum där vi spenderar nästan all vaken tid kan Mark Zuckerberg bli den mäktigaste ­företagsledaren i världshistorien.

Så blir inte nödvändigtvis fallet: andra aktörer vill ha del av VR-kakan och det är inte omöjligt att det yttersta ansvaret för Metaversum placeras hos ett internationellt organ. Våra ambitioner att kontrollera tekniken kan dock komma att ödeläggas av något annat som it-företagen spenderar miljarder på att utveckla: artificiell intelligens. Nyligen larmade en Google-ingenjör att deras AI-program LaMDA hade blivit självmedveten och ville stoppa försök att stänga av den. Google sparkade ingenjören och menade att han sprider felaktig information. Flera AI-experter har kommenterat att programmet knappast har ett medvetande men att det kan ge intrycket av det då det så pass effektivt kan imitera mänskligt tal. Men visst blir man ställd när AI:n hävdar att den har en själ och rättigheter, och uttrycker dödsångest när dess radering kommer på tal.

Kommer kyrkans framtid känne­tecknas av gudstjänstliv och evangelisation i färgsprakande digitala världar, där datorprogram knackar på dörren för att vara med eller till och med ta över? Eller kommer klimatförändringarna sätta stopp för alla dessa högteknologiska drömmar? Inte ens storföretagens superdatorer tycks veta hur framtiden kommer te sig – eller så är det just det de gör.

Micael Grenholm
sandaren@sandaren.se