Ukrainas metodister ber om seger i kriget

Christian Alsted, biskop i Norden och Baltikum, fanns på plats och berättar för Sändaren om församlingarnas starka vilja att bygga upp den splittrade gemenskapen.

Årskonferensen hölls i staden i Kamyanitsa i västra Ukraina. Metodistkyrkan här, liksom i övriga Ukraina, har förlorat många medlemmar under det senaste året trots att den ligger i ett ganska lugnt område. Några har dödats i kriget och många har flytt till andra länder

Omkring 350 aktiva medlemmar

Metodistkyrkan i Ukraina är en liten kyrka med elva församlingar och omkring 350 aktiva medlemmar. Men det är betydligt fler som är engagerade i kyrkans verksamhet, berättar Christian Alsted.

– Hur hårt kyrkorna drabbats ser väldigt olika ut. I exempelvis Kharkiv har det varit hårda strider och många har flytt därifrån. Många studenter har lämnat landet. Men Igor Pak, som är pastor i Metodistkyrkan där, vägrar lämna. Han säger att hans uppgift är att ta hand om människor i staden.

Några pastorer har börjat återvända

Några av pastorerna som lämnat sina församlingar på grund av kriget har börjat återvända för att börja bygga kyrka igen. Under kriget har man försökt hålla ihop församlingen genom att sända online-gudstjänster, men det fungerar inte längre så bra som i början av kriget.

– Nu finns det en stor vilja att återetablera kyrkan, vilket också kom till uttryck vid årskonferensen. Man behöver mötas i verkligheten för att stödja varandra och nå ut, och man har stora ambitioner att plantera nya kyrkor.

En stor fråga vid årskonferensen var kyrkans arbete med att öppna ett center för dem som drabbats av posttraumatiskt stressyndrom (PTSD). Kyrkan har beslutat att köpa ett före detta hotell där människor som lider psykiskt av krigets fasor kan vända sig för att få hjälp.

– Jag är imponerad över deras styrka att inte ge upp. De böjer sig inte utan kämpar emot svårigheterna. Det finns dock en oro inför vintern, att den ska bli lika svår som förra vintern då infrastrukturen inte fungerade och man var utan både ström och vatten.

Samtalade med sjukhuspastor

Christian Alsted berättar att han samtalade med en sjukhuspastor som jobbar med krigsoffer nära fronten och som drabbats svårt av krigets fasor. En del var lemlästade men ville ändå fortsätta kämpa.

– En man hade förlorat både armar och ben men klämde fast sin mobiltelefon mellan hakan och axeln. Han hade kontakt med sina kamrater på krigsfältet och uppmanade dem att inte ge upp.

Christian Alsted har en stor respekt för de människor han mött och känner stor kärlek till dem.

– De är underbara män­niskor, säger han! Det som händer i Ukraina tar mycket plats i mina tankar. Jag har fått revidera många av mina tankar kring fred och försoning. Till en början blev jag lite förskräckt över att man i kyrkorna inte bad om fred utan om seger i kriget. Men efter att ha mött de kristna på plats så förstår jag hur de känner. Hur kan man tala om försoning när bomberna faller?

Ber om en rättvis fred

Nu ber Christian Alsted om frihet och om en rättvis fred. Om att de ryska styrkorna ska dra sig tillbaka så att Ukraina blir fritt. Han ­citerar den kroatiske teologen Miroslav Volf som nu undervisar på Yale-universitetet men levde på Balkan under kriget där.

– Volf menar att det alltid är klokt att tala sant om det som händer. Att nämna det onda vid namn oavsett vem som begår handlingen och var man än har sina sympatier. Vi måste förstå att sanningen är krigets första offer.

Mitt i krigets ondska och den smärta som alla upplever är det viktigt att skyddar våra själar så att vi inte blir hatiska eller cyniska.

– Det är ett förhållningssätt som alla som väljer sida i en konflikt borde beakta, menar Christian Alsted. Livet är mycket mer mångfasetterat än den svartvita som vi ibland serveras, säger han.