Ungdomsgänget har försvunnit – men Stina är kvar

– Det var nog de fantastiska ledarna som gjorde att det blev just Missionkyrkan, säger hon.

När Stina, som växte upp i och åter bor i en by två mil utanför stan, kom till dåvarande Missionskyrkan kände hon sig snabbt hemma. Då var Arne Höglund pastor och hon minns hans medryckande predikningar med glädje. När hon var ung var det ett ”rejält gäng” jämnåriga i Missionskyrkan. De flesta av dem har flyttat eller slutat vara aktiva, men för Stina är det här en församling hon inte kan tänka sig att lämna.

– Det är mitt andra hem. Inte minst i de perioder jag har haft tid att vara mer aktiv. Det är en fin församling med omtänksamma människor!

Mötte intresse och god vilja

Stinas man är från Zimbabwe. Han är van vid en annan gudstjänstkultur än här men mötte intresse och god vilja när han var ny i Equmeniakyrkan. De tre barnen, 6–10 år, saknar fler jämn­åriga när de är här och Stina hoppas att församlingen ska få i gång ett härligt barn- och ungdoms­arbete igen.

– Får vi i gång scout igen är det inte för sent. Tyvärr hinner jag inte själv vara ledare. Men jag skulle önska att mina egna barn får chans att känna den glädje jag kände här när jag var ung! utbrister hon.

Prioriteringssak att åka till kyrkan

Stina konstaterar att det är en prioriteringssak att åka till kyrkan, i konkurrens med så mycket annat som familjen vill hinna med på helgerna. När familjen bodde på promenadavstånd var det enklare, men oavsett allt längtar Stina alltid hit. Varför?

– Jag mår gott här! Och jag älskar att kyrkan har en sporthall där barnen kan busa, leka och ha roligt.

Till församlingens nya pastor, vem det nu blir, vill Stina hälsa:

– Vi har en fin församling med omtänksamma människor. Och Lycksele är fantastiskt. En liten stad och ändå finns så mycket: ett jätterikt föreningsliv, massa idrotter, närhet till storstaden Umeå och så naturen förstås. Här bor vi nära både fjäll och kust. Och det är förhållandevis billigt att köpa hus här, tillägger Stina.