Uppslitande kamp i Rimbokyrka

Den vita kyrkan, uppförd i början av 1920-talet, ligger mitt i Rimbo, en liten ort fem mil öster om Uppsala. Det är en församling som länge var både livaktig och generös, men i mitten av 2010-talet började man att bli en krympande gemenskap där medelåldern var hög.

När flera nya medlemmar, bland annat från en lokal bönegrupp, önskade att gå med i församlingen togs de emot med ­öppna armar. Och när församlingens mångårige ordförande avled fick bönegruppens ledare, Olof Persson, efter en tid frågan om inte han ville ta över den rollen. Det dröjde dock inte länge förrän det blev uppenbart att han och andra nya medlemmar ville leda församlingen i en annan riktning.

2018 lades det fram ett förslag om att den som lever som sambo eller som homosexuell inte ska kunna bli medlem, ett förslag som röstades ned med en knapp majoritet vid ett församlingsmöte.

– Equmeniakyrkan gjorde klart att om församlingen fattar ett sådant beslut så kan man inte vara kvar i samfundet, eftersom det går emot samfundets stadgar.

Det säger en tidigare styrelseledamot i församlingen, som försökt att påverka utvecklingen i en annan riktning. Hon är pastor och trots motstånd blev hon föreståndare i församlingen på ideell grund under en period.

Man har varit för naiv och trott att det ska gå att tala människor tillrätta, men det fungerar inte alltid. Tidigare styrelseledamot i ­församlingen

Hon beskriver en församling där det uppstod dragkamp i alla viktiga frågor och där atmosfären präglades av misstänksamhet. Hon blev utmanövrerad som föreståndare på ett extra årsmöte 2020, då nya medlemmar hade gått in i församlingen precis före omröstningen. Församlingen valde då en person som inte är pastor i Equmeniakyrkan till före­ståndare. Ett år senare lämnade hon församlingen.

– Jag kände att det bara tar energi. Det var så absurt att ta in medlemmar kvällen före. Det blev bara en maktkamp som inte har något med en kristen församling att göra, säger hon.

Öppet kritisk mot inriktningen

Redan under sin tid i församlingen var hon öppet kritisk till inriktningen. Hon varnade för att gemenskapen höll på att utvecklas i destruktiv riktning, då det inte längre var styrelsen som ledde den utan en sluten gruppering.

Sedan dess har fler som stöttar Olof Persson och den gruppens linje gått in i församlingen, och äldre medlemmar som velat hålla fast vid Equmeniakyrkan har dött eller lämnat. Det präglar också verksamheten. I församlingen har det funnits en lång tradition av att bjuda in gästpredikanter, men nu kommer allt fler predikanter från sammanhang som saknar kopplingar till Equmeniakyrkan. I stället vänder man sig till predikanter från främst pingstkarismatiska sammanhang.

Vill helt lämna Equmeniakyrkan

Nu vill den nya gruppen i församlingen ta nästa steg och helt lämna Equmeniakyrkan. Den 6 januari är ett församlingsmöte inbokat för att rösta om att lämna samfundet, ett beslut som måste tas med tvåtredjedelsmajoritet. Sedan blir det ytterligare en omröstning den 26 februari på årsmötet. Om styrelsens förslag går igenom innebär det att församlingen stadgeenligt kan lämna Equmeniakyrkan, och med sig får man både kyrkobyggnad och kapital på mer än en halv miljon kronor.

– Det borde finnas en lojalitet mot arvet i församlingen. Men nu får man en kyrka som ligger centralt i Rimbo och pengarna. De hade förstås kunnat bilda en ny församling i stället, men det har de inte velat, säger den tidigare styrelsemedlemmen.

"Fel teologisk profil"

I utskicket från församlingsstyrelsen motiveras förslaget med att Equmeniakyrkan har fel teologisk profil, och att Gud därför leder in på en ny väg, även om framtiden är oviss: ”Vi har haft samtal med andra sammanhang och vi har funderat över alternativ, men hittills har vi bara fått klarhet i det första steget som är att lämna samfundet.”

– Jag har frågat Olof varför han vill inta just Rimbo missionskyrka. Han sa att Gud kallat honom att göra det, att rädda församlingen från Equmeniakyrkan, ­säger hon.

Hon ser inte hur det nu ska gå att stoppa församlingen från att lämna Equmeniakyrkan.

– Man hade behövt göra något tidigare, medan det fortfarande fanns en majoritet kvar av de som vill tillhöra Equmeniakyrkan. Man har varit för naiv och trott att det ska gå att tala människor tillrätta, men det fungerar inte alltid, säger hon.

Hon tycker också att det är en brist i samfundets stadgar att det enbart är församlingen som kan utesluta en medlem. I Rimbo är det ju ordföranden som är problemet, menar hon. Hur ska en församling kunna agera då?

– Vi skulle vilja se konkreta åtgärder från Equmeniakyrkans sida så att det kan bli möjligt att utesluta personer som församlingen kanske inte riktigt själv mäktar med att utesluta, säger hon.