Våldsvågen bryts redan på sjukhuset

Eddie Miranda, en stor och tung 42-åring med rakat huvud, växte upp i stadsdelen Queens i New York, i vad han beskriver som en trygg medelklassfamilj. Men spänningen i livet på gatan lockade.

– Ju äldre jag blev, desto stökigare blev jag.

Drogs in i ett gäng

Han drogs in i Los Ñetas, ett kriminellt gäng som grundades på 1980-talet i Puerto Ricos fängelser och spred sig till USA:s fastland.

– Jag är en storväxt kille, så min roll i gänget var alltid att agera muskelkraft, till exempel när andra gängmedlemmar behövde straffas för att de brutit mot gängets regler, berättar Eddie Miranda.

– Jag hamnade i slagsmål varje helg, ofta flera gånger per helg. Jag har fortfarande ont i ryggen av alla slagsmål jag varit med om.

Han greps med jämna mellanrum av polisen, och låstes till sist in på den ökända fängelseön ­Rikers Island i New York.

– Jag kände att jag inte kunde fortsätta leva på det där viset. Det var ohållbart.

Han bestämde sig för att lämna den kriminella världen och studerade till att bli socialarbetare. Men vägen tillbaka till ett lag­lydigt liv blev krokig. Hans brottsregister gjorde det svårt att hitta jobb. Efter att ha missat ett obligatoriskt möte med sin övervakare hamnade han i fängelse på nytt.

– Det krossade mig totalt. Jag tappade tron på allting.

Fick kontakt med anti-våldsprojekt

Men i fängelset fick han kontakt med ett antivålds-projekt som arbetar med unga i stadsdelen Bronx. Inom projektet sågs hans kriminella erfarenheter som en värdefull tillgång och inte som en belastning.

I dag arbetar Eddie Miranda på sjukhuset Jacobi Hospital i Bronx – den stadsdel i New York med flest dödsfall i skjutningar per invånare och med högst andel barn under 18 som drabbas av skottskador.

Sjukhusets projekt Stand up to violence, som Eddie Miranda är en del av, använder sig av en unik modell för att försöka vända de dystra dödssiffrorna. Att Stand up to violence till skillnad från andra antivåldsprojekt utgår från ett akutsjukhus gör det möjligt att direkt sätta i gång med arbetet så fort en person blivit skjuten.

När någon kommer in till sjukhuset med en skottskada skrider Eddie Miranda och hans kolleger till verket när offret har fått läkarhjälp. De pratar med patienten, försöker ta reda på vad som har hänt och undersöker vad för slags hjälp offret behöver i form av terapi, arbete, bostad och hälsa.

– Sorgligt nog är de flesta offer mycket unga, mellan 14 och 24 år, säger Eddie Miranda när Sändaren träffar honom på hans kontor på Jacobi Hospital.

Har själva erfareneht av våld och brottslighet

Eddie och hans kolleger anlitar personer som har förtroende och respekt på gatan och som ofta själva har erfarenhet av våld och brottslighet. Dessa personer pratar med patienten och försöker snabbt ta reda på vilka konflikter som kan ligga bakom våldsdådet.

– Vi jobbar med människor som har egen erfarenhet av det som patienten går igenom. Det gör att patienten kan öppna sig, i den kanske mest sårbara stunden i deras liv, säger Eddie Miranda.

Eddie Mirandas medarbetare pratar också med offrets vänner, familj och människor i lokalområdet. Målet är att hindra hämndaktioner.

– Vi försöker sammanföra olika grupper som är i konflikt i Bronx och få dem att skriva ett ”fredsavtal”. Om det inte är möjligt försöker vi hålla dem från varandra så mycket som möjligt. Det viktigaste uppgiften vi har är att medla i konflikter, säger Eddie Miranda.

Stand up to violences metod kretsar kring att betrakta våld som ett folkhälsoproblem, som en smittsam sjukdom som sprider sig från person till person. Forskning visar att om en människa utsätts för våld ökar risken betänkligt att personen själv kommer att göra sig skyldig till ett våldsbrott, till exempel i form av en hämndaktion. Dessutom löper den som drabbas av vapenvåld en större risk att utsättas på nytt. En av fem överlevande offer för vapenvåld i USA dör i ett annat skottdåd inom fem år, visar statistiken.

Spridningseffekt till släkt och vänner

Det sker också en spridningseffekt från offret till dennes släkt och vänner. Personer i ett våldsoffers närhet löper större risk att utsättas för våld eftersom de kan bli inblandade i konflikter eller bli skjutna av misstag.

Ytterligare en spridningseffekt är normer: När det skjuts mycket i en stadsdel växer en norm fram som säger att det är okej att lösa konflikter med vapen. Våldet sprider sig som ett virus.

– Här i Bronx hör det till normen att höra pistolskott utanför fönstret, och att det sker mord i ens kvarter, säger Eddie Miranda.

– Men det får aldrig bli normalt. Och det är något som vi måste tala om för de här unga människorna hela tiden. Jag hör själv två-tre pistolskott i veckan och går på begravningar varje månad. Det hör till vardagen här. En annan norm som vi försöker bryta är att man måste bära vapen och att man måste hämnas, säger Eddie Miranda.

Med sjukhuset som utgångspunkt

En komponent i Stand up to violence arbete är att inte förmedla den information de anställda får från våldsoffer till polisen. Sjukhuset fungerar som utgångspunkt för arbetet mot skjutningar och gängvåld, i stället för fängelser och polisstationer.

– De människor vi arbetar med har i regel inte alls en positiv relation till polisen. Därför är det viktigt att vi inhämtar information från polisen men att ingen information går från oss till polisen. Om det skulle hända är vårt program slut. Ingen skulle prata med oss eller samarbeta med oss, säger Eddie Miranda.

Projektet framgångsrikt

Stand up to violence-projektet har pågått i nio år på Jacobi Hospital, och statistiken tyder på att det varit framgångsrikt. Över 1 700 offer för våldsbrott har behandlats inom programmet, och vapenvåldet i området har minskat med 59 procent, enligt en studie i tidskriften Hospital Pediatrics.

– Vapenvåld är ett virus, och precis som med andra virus kan en människa inte lösa problemet på egen hand. Det krävs samarbete mellan många olika aktörer, säger Eddie Miranda.