Värdigt och vemodigt när anrika församlingen lägger ned

Ingvar Almrot har varit med i Immanuelskyrkans församling i Norrköping i hela sitt liv. Han var med och grävde grunden till kyrkan vid Södra Promenaden år 1955. Han varit församlingens ordförande i tre omgångar och sammanlagt i cirka 20 år. Nu har han varit med om att avveckla och upplösa den församling som funnits i 157 år. Att han känner ett vemod är inte att undra på.

Inte hastigt påkommet

Beslutet om att upplösa församlingen togs vid årsskiftet 2021-22, men det var naturligtvis inte hastigt påkommet.
– Redan 2014 kände vi att vi inte orkade med att sköta kyrkan med städning, renovering och allt som har med förvaltning att göra. Vi hade haft ett samarbete med Vineyard i fyra år, och nu tog de över ansvaret. En process påbörjades och ett avtal växte fram som ledde fram till att det påbörjades en renovering av kyrksalen 2016 för att anpassa den till deras behov, berättar Ingvar.
Samtidigt såg sig Korskyrkan i Norrköping om efter en lokal. Tillsammans med Vineyard bildade de ett fastighetsbolag som köpte Immanuelskyrkan 2020, med ett avtal om att församlingen fick finnas kvar hyresfritt i 15 år.
– Det var en lättnad. Vårt mål var att den här kyrkan, med sin speciella arkitektur, inte skulle bli en kommersiell lokal utan finnas kvar som kyrka.

Ingen medlemstillströmning

Men klockan tickade, församlingsmedlemmarna blev äldre och det var ingen tillströmning av nya medlemmar.
– De sista åren har det märkts att medlemmarna får svårare att orka med. Medelåldern ligger runt 80 år, säger Ingvar och fortsätter:
– Så efter beslutet vid förra årsskiftet har vi jobbat med hur vi ska lösa avvecklingen på bästa sätt. Tanken var aldrig att slå samman två församlingar, vi ville skapa en frihet för medlemmarna att välja församling, det finns sex Equmeniaförsamlingar i Norrköping. Centrumkyrkan, den andra citykyrkan, ligger bara ett kvarter från Immanuelskyrkan.

Jag tror att det ha funnits en förståelse för att det inte har funnits något alternativ. Det har funnits en insikt, ingen har motarbetat eller opponerat sig.

I stället fick de 145 medlemmarna ta ställning till hur de ville göra med sitt medlemskap. Församlingsstyrelsen förordade Centrumkyrkan eller någon annan Equmeniaförsamling. Resultatet har blivit att cirka 60 medlemmar har valt att gå med i en Equmeniaförsamling, 30 i en annan kyrka och ett 40-tal har valt att avsluta sitt medlemskap.
– Många har valt att gå med i Svenska kyrkan, dels för att de haft dubbla medlemskap men också av rent geografiska och praktiska skäl.
Per Jennervall, som med sina 75 år tillhör ”ungdomarna”, har varit församlingens pastor i nio år. Han kommer nu att jobba 20 procent under ett år i Centrumkyrkan med särskilt ansvar för de medlemmar som valt att flytta dit.

Hur har medlemmarna reagerat på avvecklingen av församlingen?
– Jag tror att det ha funnits en förståelse för att det inte har funnits något alternativ. Det har funnits en insikt, ingen har motarbetat eller opponerat sig. Och jag har under mina år här imponerats av medlemmarnas flexibilitet i samarbetet med både Vineyard och Korskyrkan.
– Men trots denna insikt har det funnits en sorg hos medlemmarna. Immanuelskyrkan har i bästa mening varit en ”folkkyrka” med låga trösklar och har förknippats med hög musikalisk kvalitet. Vi har försökt göra det här sista året speciellt. Vi har bjudit in tidigare pastorer och musiker. I mitten av februari hade vi en helg för alla som sjungit i ungdomskören sedan 1957. Ett 70-tal personer kom för att minnas och sjunga tillsammans. Det var fantastiskt inspirerande, säger Per och Ingvar instämmer:
– Sång och musik har alltid haft en framträdande roll och den här församlingen har varit centrum för Missionsförbundet i området. Åren 1971–1989 samarbetade Immanuelskyrkan, Åby missionsförsamling, Vidablickskyrkan, Häradshammars missionsförsamling, samt Söderköpings missionsförsamling i Svenska Missionsförbundet i Norrköpings­regionen.

Enorm utveckling

– Det har skett en enorm utveckling under åren – mycket positivt och en del lite jobbigt. Det blev så att de äldre blev kvar i Immanuelskyrkan och de yngre fanns i Åby och Vidablick. Ungdomsarbetet försvann därmed ganska tidigt från Immanuelskyrkan. Men det gemensamma pastorskollegiet har varit en väldig tillgång och det har gjort att det alltid varit en god stämning församlingarna emellan.
Ingvar lyfter också fram att Immanuelskyrkans församling alltid har funnits med i samhället på olika sätt och pastorerna har varit aktiva och synliga i olika sammanhang.
– Det som händer nu är ju inget unikt för oss. Församlingar avvecklas på många platser där medlemsantalet minskar. Det som kanske är lite speciellt är att vi är en så pass stor församling, säger Ingvar och funderar vidare:

Vill inte binda sig

– Men vi lever i en helt annan tid nu. Människor i dag vill vara fria, inte binda sig i medlemskap eller ta ansvar för det gemensamma. Det är ett sekulariserat, mer individualistiskt samhället vi har att förhålla oss till.
Ingvar Almrot och Per Jennervall konstaterar båda två, med några dagar kvar till avslutningsgudstjänsten i Immanuelskyrkan, att det nu trots allt känns bra att Immanuelskyrkans församling i Norrköping upphör. Allt har sin tid.