”Vi upplever Guds tilltal att lämna”

Olof Persson berättar att han gick med i Missionskyrkan i Rimbo en tid efter att familjen flyttat till orten. Han gick först till pingstkyrkan i Norrtälje, men när han en gång år 2016 besökte Missionskyrkan upplevde han en öppen och välkomnande atmosfär, med människor som var brinnande i tron.

– Jag blev tagen av det och kände mig hemma, säger han.

Det var främst livet i församlingen som drog, inte teologin eller traditionen i Equmeniakyrkan. Han blev snart medlem och när den dåvarande ord­förande avled fick han frågan om han kunde gå in som ord­förande i församlingen.

– Jag blev ombedd, och kände frid över det, säger han.

Tog med sig teologisk inställning

Tron är det viktigaste i hans liv, berättar han, och han tog också med sig sin teologiska inställning in i rollen som ord­förande. Han menar dock att han inte är drivande utan att de är en grupp i församlingen som tillsammans vill gå i samma riktning.

Snart efter att han blev ordförande lade styrelsen fram ett förslag om att den som lever som sambo eller i en homosexuell relation inte kan bli medlem. Församlingsmötet avslog dock den stadgeändringen.

– Motiveringen till motionen vi tog upp i församlingen utgår från Bibeln. Vi upplever där tydligt att Gud har tankar på hur vi ska leva. Skulle han då inte också ha synpunkter på äktenskapet och sexualiteten?

Men detta går ju helt på tvärs med Equmeniakyrkans tradition, som är mycket mer öppen vad gäller medlemskap?

– Vi kände att det var orimligt att Gud inte skulle ha synpunkter på hur vi lever, och vi ville skärpa det, vi tyckte att det var för öppet. Men detta gällde bara medlemskapet, vem som helst får förstås delta i verksamheten så länge man inte är stör­ande eller vill förstöra.

Varför startade ni inte en ny församling i stället för att gå emot samfundets inriktning?

– Vi ber och söker Guds ledning, och här upplever vi Guds tilltal. Vi upplever att något inte står rätt till. Samfundet står väl på ett sätt över församlingen, men över samfundsledningen står Gud. Om vi upplever att mellanhanden missar viktiga poänger har vi som församling ansvar att relatera direkt till Guds vilja i stället.

Och nu vill ni lämna Equmeniakyrkan?

– Vi vill fråga församlingen om de är villiga att hänga med på att ta det steget. Flera av oss i ledningen och församlingen i övrigt känner oss inte riktigt hemma i Equmeniakyrkan, där det finns saker som vi tycker annorlunda kring. Då kanske vi inte ska vara med just där.

Equmeniakyrkan är ju ändå en bred rörelse?

– Efter lång tids bön så upplever vi att detta är steget vi ska ta vidare. Vi upplever Guds tilltal, och det är det främsta skälet.

Hur får ni och prövar Guds tilltal?
– Vi har bönemöten flera gånger i veckan, och vi ber själva. Vi upplever att det kommer tilltal, även genom Guds ord. Vi läser om Israel som skulle ut ur Egypten, vilket kanske inte direkt handlar om oss, men vi känner oss ledda av olika bibelberättelser.

Kan du förstå att det finns de som ser detta som djupt oetiskt, att det uppfattas som att ni ­kapar en församling?
– Församlingen har valt ledarskapet där jag ingår. Det är en församlingsfråga, som samfundet egentligen inte har något att göra med just nu. Vi måste få göra detta själva.

Men kan du förstå hur det uppfattas utifrån?
– Självklart, men jag håller inte med. Vi gör inte detta för att trampa någon på tårna.

Tidigare generationer i församlingen har byggt kyrkolokalen, och även det kapital som församlingen har tillgång till. Måste man inte vårda och respektera det som tidigare generationer skapat?
– Det hade varit spännande att få höra vad de hade sagt om det som sker i Kristi kropp i dag. Vi vet inte vad de skulle säga. Kanske skulle de först reagera med sorg på att vi vill lämna, men de kanske skulle förstå när de hör skälen till varför vi vill göra det.

Du har fått kritik för att du aktivt skulle tagit in medlemmar som står på din sida till församlingen?
– Det håller jag faktiskt inte alls med om, det är orättvisa beskyllningar, säger han.
Han menar att han snarare höll folk som ville bli medlemmar inför årsmötet 2021. Det mötet resulterade i ett extra årsmöte, där ordförandefrågan skulle avgöras, och då kom det in flera nya medlemmar.
– När det första ordinarie ­årsmötet var över, så sa vi okej, det finns folk som vill gå in i  ­kyrkan, då får de som vill gå in. Men jag drog inte in några. Den andra ­falangen i kyrkan hade tagit in flera som var vänner till dem, som nästan aldrig gick i kyrkan. Därför är det fult att skylla på mig.

Har du skött ordförandeskapet schysst?
– Ja, i de här frågorna. Jag är inte perfekt, men upplever att jag varit schysst.