Denis Mukwege: ”Viktigast är att ­kvinnorna får rättvisa”

Sverige, och svenska organisationer, har ända sedan starten varit en starkt bidragande faktor som möjliggjort doktor Mukweges arbete. Förlagschefen på Volante, Tobias Nielsén, går så långt som att säga att det säkerligen aldrig blivit något Nobelpris utan stödet från Sverige.

Han har åtminstone delvis rätt. När Panzisjukhuset i Bukavu i Demokratiska republiken Kongo startades 1999 av Denis Mukwege och pingströrelsen CEPAC var det med stöd från Pingstmissionens Utvecklingssamarbete, Läkarmissionen och Sida.

Det svenska stödet till arbetet för våldsutsatta kvinnor har fortsatt genom åren och i dag har fler än 80 000 kvinnor och barn fått vård på Panzisjukhuset.

Kvinnors styrka

Att Denis Mukwege nu skrivit en bok om sitt arbete beror på att han vill sprida kunskapen om kvinnors styrka. Den som han själv var omedveten om i början av sin karriär, förklarar han under den pressträff som hålls i Gamla stans bokhandel.

– Att jag blivit medveten och förstår detta räcker inte. Jag vill dela med mig av mina erfarenheter förklarar han och lyfter fram sin mamma som ett levande exempel på denna kvinnokraft.

– Hon kämpade mot fattig­domen i ett samhälle präglat av rasism och hon räddade livet på mig, när jag som nyfödd blev svårt sjuk, hon och den svenska missionären Majken Bergman.

– Min pappa var pastor, han var ofta borta och vi hade det så svårt, jag minns att jag bad ­honom byta jobb.

Har ärvt tron

Men Denis Mukwege har ändå ärvt tron, både på Gud och en bättre värld. Och den kamp hans mor utkämpade ser han upprepad gång på gång bland de kvinnor han kommer i kontakt med.

–Jag ser hur de gör allt för att deras barn ska få bli mätta och kunna gå i skolan.

– Kvinnor lever för andra och kämpar för andras rättigheter. Det är det som ger dem styrkan. Det jag gör är mycket litet, i jämförelse med dem. De ger mig kraften att fortsätta och inte ge upp.

Han berättar att han också behandlar en del män, och att det är helt annorlunda.

– De som är lika svårt skadade som en del av våra kvinnor går nästan inte att hjälpa. De begår ofta självmord. Det gör inte kvinnorna.

– Kvinnorna kommer till sjukhuset för att de måste opereras, men det viktigaste för dem är att de får rättvisa. Att de får ett domstolsbeslut på det, förklarar doktor Mukwege och berättar om det holistiska arbetssätt man använder sig av på Panzisjukhuset.

Hela människan behandlas

Där behandlas hela människan, inte bara medicinskt, utan också ekonomiskt, juridiskt, socialt och psykologiskt. Det är nödvändigt i ett samhälle som det kongolesiska, där många våldtagna kvinnor blir utstötta ur gemenskapen och tvingas bygga upp sitt liv igen.

– Jämställdhet är avgörande. De patriarkala strukturerna är grunden till våldet.

– Det vet jag eftersom jag arbetade som läkare i 15 år innan inbördeskriget bröt ut.

Sexuellt våld är heller inte begränsat till DR Kongo, även om problemen är stora här.

– Men de kommer inte av sig själva. Våldet beror på alla rikedomar vi har i jorden, på konfliktmineralerna som vi alla vill ha i våra mobiler och elbilar. Det kan vi ändra på, det måste vi ändra på, för det finns hopp, säger Denis Mukwege, som nu utvidgat verksamheten, bland annat till Ukraina.