Region Väst är Equmeniakyrkans största region, med runt runt 18 000 medlemmar uppdelade på 155 församlingar. Dessutom med en geografiskt ganska stor spridning.

En stor utmaning för regionens första kyrkoledare, Tomas Hammar, har varit att samordna och få alla församlingar och medlemmar att känna samhörighet i det gemensamma uppdraget.

– Många har fullt upp med sitt lokala arbete vilket inte är så konstigt. Men vi hör ihop och behöver varandra. Som det står i vår teologiska grund vill vi vara ”ömsesidigt beroende”. Rent geografiskt är vår region formad nästan som ett hjärta och vi vill gärna vara ”regionen med hjärta”. Hjärta för Kristus, varandra och våra medmänniskor, säger han.

I Region Väst, liksom i andra regioner finns det små församlingar som står inför valet och kvalet att kanske snart behöva lägga ned, men samtidigt finns ett riktat arbete med nya satsningar som ska ta det glada budskapet till nya målgrupper.

– Det är flera spännande spår som löper parallellt just nu. Det ena är församlingsutveckling av befintliga församlingar där vi jobbar på flera sätt, bland annat med naturlig församlingsutveckling, NFU. Genom att göra en analys av hur församlingen verkar och uppfattas kan den få hjälp att ta nya steg för att växa och utvecklas.

Det arbetet leds av församlingsutvecklare Hans Dahlgren med hjälp av runt 15 handledare. En annan satsning för att stödja församlingar är Uppdrag Väst. Under hösten har ungdomsteam formats som ungdomspastorer/ledare i lokala församlingar ansvarar för, och med start i vår kommer de att resa ut till församlingar i främst Dalsland och Halland för att bland annat hjälpa till med gudstjänster, ungdomssamlingar och utåtriktade satsningar.

Arbetet med att grunda nya församlingar, i Region Väst lett av Rickard Lundgren, är en ytterligare viktig punkt.

– Equmeniakyrkan har gemensamt beslutat att starta 50 nya församlingar eller gemenskaper innan 2025. En oerhörd utmaning! Men här är vi på god väg.  Först startades Brunnen i Backa och Västkustgården, Lerkil. Sedan kom Kungsporten i centrala Göteborg och nu är vi igång i Hulta Borås och i Biskopsgården. Ett antal persisktalande församlingar ligger i startgroparna och förstudier görs i Torslanda och Bergsjön. Det planeras även en typ av ny- eller omstart i Lövgärdet i samarbete med bland annat Räddningsmissionen som känns viktig.

Det märks att just denna delen av verksamheten är något Tomas Hammar brinner för.

– Det här är jättespännande och jag hoppas verkligen att vi ska kunna vara med och bygga upp en fin gemenskap i de här områdena. Men det behövs både bön, kärlek, vishet och vilja till personligt engagemang, även från medlemmar i befintliga församlingar. Alltså en kallelse och lidelse för människor och för vårt samhälle. Vi har ju ett fantastiskt kärleksbudskap att dela och det var ju denna missionsiver, att nå fler, som en gång drev våra förfäder att starta våra nuvarande församlingar, säger han.

Och konstaterar att mission fortfarande är viktigt om kyrkan ska överleva.

– Jag tror på ett sätt att man inte ska vara rädd om en del församlingar tvingas lägga ner. Vi får vara tacksamma för den tid som gavs och se att Gud öppnar nya dörrar när vi vandrar nära Jesus, konstaterar han.

Regionen är diversifierad, i områden som till exempel Biskopsgården finns en stor pluralitet av religioner. Hur ser du på det?

– Vi ska hysa stor respekt för andras trosuppfattningar men ändå stå trygga i vår egen tro. Har vi med oss Jesus kärlek går det, menar han övertygat.

Han poängterar att det inte bara är i mer diversifierade och utsatta områden kyrkan behövs.

– Jag tror det är nog så svårt att nå människor som har det väldigt bra med budskapet att de behöver Jesus. I mer välbärgade områden som Fiskebäck har framför allt ungdomsarbetet och Alpha öppnat nya vägar.

Det viktiga, menar Tomas Hammar är att vara trovärdig och möta människor med kärlek, intresse och gästfrihet på ett medmänskligt plan och med språk de kan förstå.

Framåt tror han på ett strategiskt tänk att starta församlingar där det finns byggplaner för nya bostadsområden och till områden människor flyttar. Men det som ger honom störst hopp för framtiden är ändå inte var byggnader eller församlingar placeras. Det är tron på att Jesus Kristus är densamme och fortfarande söker och älskar varje människa gränslöst mycket.

– Det som gör att jag tror på Equmeniakyrkan även i framtiden är alla engagerade och fantastiska medlemmar och medarbetare jag möter. Människor med stort hjärta både för Kristus och medmänniskor. Jag är oerhört imponerad och glad över det goda arbete som våra ledare i Equmenia gör. Så viktigt det är för barn och ungdomar i vårt samhälle.

Mötet med många nysvenskar lyfter han också som en ”Guds gåva till oss som kyrka”.

– De har utmanat oss och fått gamla församlingar att leva upp igen. De är frimodiga och orädda när det gäller sin kristna tro. Den traditionen är vi också sprungna ur och nu hjälper de oss att hitta tillbaka dit.

Att många av församlingarna gjort en stor och insats för flyktingar tycker han blivit ett starkt vittnesbörd i samhället om vad kristen tro handlar om.

– I år har vi genom bidrag från Länsstyrelsen dessutom glädjen att ha Sofia Rosén anställd som asyl- och migrationssamordnare för att stödja församlingarna i detta viktiga diakonala arbete, säger han.

– Så som vårt samhälle ser ut idag, med så mycket trasighet, segregering, polarisering, ensamhet och vilsenhet mitt i vår yttre välfärd, inser jag mer och mer vilken viktig uppgift vi som kyrka har att erbjuda en öppen och nåderik gemenskap och förmedlar tro, hopp och kärlek till vår tids människor.