Ukrainskt hopp vid Mexikos gräns

Innan Ryssland invaderade Ukraina den 24 februari hade Olena Bozadzhi, 36, inga planer på att lämna sin hemstad Kiev. Och hon hade definitivt inga planer på att resa till Mexiko. Men nu är hon här, i en flyktingförläggning i en idrottsarena i staden Tijuana, intill gränsen till USA.

– Jag hade ett bra liv i Kiev, med familj, vänner, ett bra jobb, en vacker lägenhet, allting, säger hon.

Rysk raket

Men när en rysk raket slog ner på gatan intill Olena Bozadzhis hem i början av mars valde hon att fly. Efter tre veckor på en flyktingförläggning i Rumänien försöker hon ta sig till USA och New York där hennes bror bor.

– Nu väntar jag bara på att få korsa gränsen.

Hon är långt ifrån ensam om den saken. De senaste veckorna har tusentals ukrainare på flykt från Rysslands invasion samlats i Tijuana. USA:s president Joe Biden har lovat ta emot
100 000 flyktingar från Ukraina. Men hur det ska gå till är ännu oklart. Ukrainska flyktingar som söker visum på amerikanska konsulat i Europa får i regel avslag. Väntetiderna är dessutom mycket långa. Olena Bozadzhi och andra ukrainska flyktingar flyger därför till Mexiko, dit de kan resa visumfritt, och söker därifrån asyl i USA – vilket oftast beviljas.

En stor grupp volontärer – de flesta av dem medlemmar i kyrkor i Kalifornien, och många av dem med ukrainsk bakgrund – har rest till Tijuana för att hjälpa till.

– När vi kom hit för två veckor sedan var det väldigt hektiskt, berättar Emma Borushko, 24, en volontär med rötter i den ukrainska staden Odessa.

– Området kring gränsen var packat med människor som tältade på trottoarerna.

Körde 80 mil från Kalifornien

Emma Borushko körde 80 mil från hemstaden Sacramento i Kalifornien, där hon hör till kyrkan City Bible, och jobbar nu i tolvtimmarsskift med att hjälpa flyktingarna. Volontärerna har tillsammans med lokala myndigheter snabbt lyckats bringa ordning i kaoset vid gränsen.

Processen börjar på Tijuanas flygplats. De ukrainska passagerarna som landar möts av sitt hemlands blågula flagga och skyltar med kyrilliska bokstäver med texten ”Välkommen”.

På ett litet kontor, även det prytt med den ukrainska flaggan, får flyktingarna ett nummer av Emma Borushko och de andra ­volontärerna.

– Numret är turordningen för att få skjuts till gränsen till USA, säger Emma Borushko.

Idrottsarena fungerar som flyktingmottagning

Sedan hjälper volontärer flyktingarna till hotell och flyktingförläggningar där de får vänta på sin tur att åka till gränsen. Idrottsarenan Benito Juarez fungerar som flyktingmottagning och präglas av intensiv aktivitet. Under parasoll som skyddar mot den stekande solen delar volontärer ut ukrainska piroger och sportdryck. I anläggningens basket­hall täcks golvet av madrasser och våningsängar. I ett hörn finns en liten lekplats. Omkring en tredjedel av flyktingarna är barn.

Tatiana Petrova, 52, laddar sin mobiltelefon i baskethallen. Även hon är på väg till en bror i New York. Han arbetar som truck­förare där och har stått för de motsvarande närmare 30 000 kronor som Tatiana resa genom Europa och över Atlanten har kostat.

Tatiana Petrova är rörd över den hjälp hon fått från volontärer, både i Polen där resan började och i Mexiko.

– Jag känner mig väldigt trygg och väl omhändertagen.

Sönderbomboat stadshus

Men när hon tänker på sin dotter Natalia som är kvar i staden Mykolajiv i södra Ukraina tåras ögonen. Dottern och hennes familj vägrar lämna sin hemstad. Hon visar upp en bild på stadens sönderbombade stadshus.

– Mitt hjärta slits itu. Jag vill till min bror men samtidigt är min familj kvar i Mykolajiv.

Särskild gränsövergång

Flyktingströmmen till Mexiko väntas fortsätta. USA har öppnat en särskild gränsövergång för de ukrainska flyktingarna, för att snabba upp processen.

– Men jag hoppas det kan gå ännu snabbare snart, säger Vlad Fedoryshyn, en ukrainsk-amerikansk volontär från San Diego i Kalifornien.

– Vi har för få toaletter och bara tre duschar som inte alltid fungerar. Risken för smittspridning är stor när så här många samlas på en plats.

Vlad Fedoryshyn hoppas att volontärerna ska få understöd av hjälporganisationer.

– Vi volontärer har gjort ett jättejobb men vi kan inte klara det här på egen hand, säger han.