Karin Wiborn efterfrågar ett samtal om vad fred innebär i praktisk handling. Foto: Mikael M Johansson
Equmeniakyrkans biträdande kyrkoledare Karin Wiborn hade önskat att ”nej-stapeln” var större. Nu efterfrågar hon ett samtal i samfundet om vad fred innebär i praktisk handling.
– Det är något vi saknar, menar hon.
Genom att anta ”Fredens väg” och säga sig vilja vara en fredskyrka har Equmeniakyrkan sedan länge tagit ställning för nedrustning. Men Sändarens nya enkät visar att det inte är säkert att det speglar samfundets ledares inställning till vad fredens väg innebär.
På frågan om hur svaren där nej till Nato-sidan bara har en knapp majoritet ska tolkas i ljuset av det tidigare ställningstagandet från Equmeniakyrkan, svarar biträdande kyrkoledare Karin Wiborn så här:
– Att vi saknar samtal och reflektion om vad fred innebär i praktisk handling och opinionsbildning.
Kan inte Nato ses som ett proaktivt fredsarbete?
– Det har jag personligen väldigt svårt att se. Fred är vägen till fred.
– Jag skulle blivit glad över en större slagsida åt nej. Frågor om alliansfrihet, nedrustning och vapenexport har försvagats inom kyrkan på senare år. Kanske är det så att när den allmänna värnplikten förändrades och hantering av vapenfri tjänst som tidigare hanterades av Sveriges kristna ungdomsråd (SKU) försvann från kyrkornas hägn ramlade fred, nedrustning och försvarspolitik ner på vår dagordning, förklarar hon.
Vad var annars din spontana reaktion över enkätresultatet?
– Inte oväntat, ungefär som befolkningen i stort och följer den omsvängning som skett gällande alliansfrihet, men med något större tveksamhet i kyrkan till medlemskap.
LÄGG TILL NY KOMMENTAR