Pastor kan bli årets Kungsbackabo

När ukrainare flydde landet efter Rysslands attack öppnade den lilla församlingen i Lerkil utanför Kungsbacka dörrarna till lägergården. Ett 60-tal flyktingar fick här boende, mat, kläder och omsorg, allt byggt på frivilliga insatser. Som Sändaren berättat om i våras involverades stora delar av bygden i att stötta dem.

Nu har pastor Anne Grudeborn nominerats till priset årets Kungsbackabo, som delas ut av Kungsbacka-Posten, för sin del i arbetet.

– Det känns lite konstigt, för vi gjorde det ju tillsammans för ukrainarna. Men det klart att det är ett erkännande för det jobb vi lagt ner, säger hon till Sändaren.

En intensiv tid för församlingen

För henne har det varit en intensiv tid, speciellt under våren, då lägergården var närmast fullbelagd.

– Nu under hösten har ukrainarna skött sig själva, de har handlat och lagat mat, så då har inte vi gjort så mycket, säger hon.

Anne Grudeborn skötte mycket av kontakter med kommunen och Migrationsverket, institutioner som hon tycker kan vara ganska fyrkantiga. Idag har nästan alla flyktingar lämnat lägergården eftersom Migrationsverket inte godkände det som ett boende. De flesta flyktingarna är kvar i Sverige och många bor på Särö i närheten av Lerkil, så att kontakten kan upprätthållas. Flera har redan jobb.

– De vill gärna bo där de har fått kontakter. Man skulle ju önska att de kunde återvända till Ukraina, men många har inget att återvända till, säger hon.

Hur mår de nu?

– Att säga att de mår bra är nog fel ord. Men de har det bra med tanke på omständigheterna. De har haft en väldigt fin första tid i Sverige och fått många kontakter. De har fått en typ av skyddsnät där vi är många som finns för dem, säger hon.

Insatsen har gjort att församlingen fått kontakter med människor runtom i bygden. Hon tycker dock det är svårt att utvärdera hur församlingen påverkats. Man har några märkliga år bakom sig, först kom pandemin och sedan har man haft fokus på flyktingmottagandet.

– Det vanliga församlingslivet har inte kommit igång ordentligt. Men vi börjar komma igång och få en vardag även om vi inte är där än, säger hon.