8 MARS: "Vi måste tillsammans avslöja ojämnställda strukturer"

Fred, demokrati och jämställdhet är viktiga aspekter för hållbar utveckling och säkerhet. På internationella kvinnodagen går tankarna i år särskilt till de kvinnor som är på flykt, till kvinnor i Ukraina och i Ryssland. Det är med sorg vi tar emot rapporter om krig och det alltmer spända säkerhetsläget. Samtidigt känner vi hopp i gemensam kraftsamling och bön.      

Sverige är ett av de mest jämställda länderna i världen. I kontakt med systersamfund och kristenheten i världen spelar det roll att representanter för Equmeniakyrkan är kvinnor och män. Vi vet att det gör skillnad. Med stolthet bär vi arvet från den första baptistförsamlingen i Sverige där alla, kvinnor och män oavsett social status, gavs röst och utrymme i beslutsfattande. Det var normbrytande och drygt sjuttio år före allmän rösträtt i Sverige. I mitten av 50-talet ordineras och vigs de första kvinnorna till pastorer och äldste i Equmeniakyrkans bildarsamfund. Då fanns redan ett antal kvinnor som tjänade som pastorer i församlingar och som missionärer. I mitten av 60-talet avskiljs första gången församlingssystrar, dagens diakoner. Idag finns det 410 församlingsföreståndare i Equmeniakyrkan, 174 av dessa är kvinnor och 236 är män. 

Även om historien varit normbrytande och visar på ökad jämlikhet är jämställdhet ändå inte en självklarhet. Sanningen är att pastorer som är kvinnor i Equmeniakyrkan idag ifrågasätts. Dels utifrån valet att bli pastor men framförallt om de verkligen bör vara föreståndare i en församling. Kanske är du en av de kvinnor som blivit ifrågasatt. Eller så har du fått lyssna till berättelser från de som blivit ifrågasatta. Kanske behöver du läsa den här texten, för du tänker, kan det verkligen stämma?       

Equmeniakyrkan har beslutat i sin Teologiska grund, och i kyrkokonferens, att jämställdhet i pastorsrollen är en självklarhet. Är det så i den församling du tillhör? Är det lika självklart att anställa en kvinna som pastor och föreståndare som en man? Vi vet genom smärtsamma berättelser och erfarenheter att styrdokument, ord och gemensamma beslut är en sak. Kultur och inarbetade strukturer är en annan. Det behöver inte gå så långt som till ett ifrågasättande av människors kallelse och lämplighet som pastor och ledare, endast utifrån vilket kön de har. Men strukturer som förminskar och exkluderar förekommer på alla nivåer i flertalet av de sociala sammanhang och organisationer vi rör oss i. Det handlar inte endast om kön. Vi har ett flertal olika diskrimineringsgrunder att utgå ifrån i vår reflektion och erfarenhet.   

Den värld vi lever i präglas än idag av ojämlika förhållanden mellan kön, diskriminering och maktobalans. FNs UNDP-rapport 2020 visar att fördomar mot kön har ökat i Sverige de senaste åren. Trots negativ trend är vi ett av de länder som har minst fördomar om kön. 70% anser att kvinnor är lika kompetenta som män inom politik, näringsliv och utbildning. Det är anmärkningsvärt att det är 30% som inte anser det. Rapporten visar också att ojämlikheten har ökat i världen i stort. 

Vi är alla en del av dessa strukturer och fördomar vare sig vi vill det eller inte. Litteraturhistorikern och filosofen Gayatri Chakravorty Spivak menar att vi aldrig kan stå över strukturerna. Men vi kan bli medvetna om dem, se vår roll i dem och arbeta för förändring. Det finns inget annat sätt än att tillsammans vara uppmärksamma och avslöja strukturer som riskerar att förminska och förtrycka. Strukturer som gör att vi inte respekterar varandra likvärdigt, som gör att människor inte får möjlighet att leva och leda på lika villkor.  

Som biträdande kyrkoledare, regional kyrkoledare, generalsekreterare för Equmenia och ansvarig för medarbetarrekrytering av diakon- och pastorskandidater vill vi vara med och fortsätta kämpa för det som många kvinnor och män gjort före oss. Att gender aldrig får gå före kompetens och erfarenhet. Att gender inte får påverka vilka som har talutrymme och människors respekt i våra föreningar och församlingar. Att gender inte får påverka hur vi tar vara på varandras gåvor, talanger och längtan. 

Låt oss tillsammans fortsätta arbeta för fred, demokrati och jämställdhet. Låt oss vara modiga att se strukturer som behöver förändras. Låt oss fortsätta be för varandra, vår kyrka och för den värld vi lever i.    

Elin Alm, Carin Dernulf, Linnea Lidskog och Karin Wiborn
sandaren@sandaren.se