FN:s klimatkonferens COP27 har pågått sedan den 6 november. Målet är bland annat att komma fram till beslut som begränsar uppvärmningen till 1,5 grader och att finna vägar att finansiera den klimatanpassning som måste göras.

Ordförande för COP27 är Egypten, där konferensen hålls i Sharm el-Sheikh vid Röda havet. Mattias Goldmann, som bland annat är känd för att ha lett tankesmedjan Fores, följer konferensen från Bangkok. Han är kritisk till att den förlades till Egypten.

– FN:s klimatmöten präglas mycket av sin samtid, och av ordförandelandet. Egypten är inte ambitiösa på klimatområdet och direkt usla när det gäller mänskliga rättigheter. Därför var jag helt överens med Greta Thunberg om att denna COP bör man avstå ifrån om man inte själv förhandlar, och nu ser vi att resultatet blir magert för klimatet men en pr-seger för en av världens värsta förtryckarstater, säger han till Sändaren.

Ger en mörk bild av läget

Mattias Goldmann kommenterar konferensen i olika forum, bland annat i Equmeniakyrkans Facebookgrupp som har fokus på klimat och hållbarhet. Han ger där en ganska pessimistisk bild av förhandlingarna.

– Vi ser framsteg inom det som kallas skador och förluster (Loss and damage), där det nu står klart att vi är på väg mot en institution ungefär som Gröna klimatfonden för att ersätta sådant som inte går att anpassa sig till. Men av substans är det tyvärr troligen allt; när det gäller att skärpa klimatarbetet, öka klimatfinansieringen eller förtydliga att de fossila bränslena måste bort, får vi vara glada att det inte blev tydliga steg bakåt jämfört med fjolårets möte i Glasgow.

Hur bedömer du Sveriges roll under klimatmötet?

– Sverige kom till COP27 med önskan om att omvärlden skulle förstå att vi under en tid måste öka våra utsläpp. På goda grunder har betydligt fattigare länder istället betonat hur viktigt det är att vi går före i omställningen och finansierar internationella klimatsatsningar generöst, som vi gjort förut. Sverige har också varit en tydligt bromsande kraft i diskussionen om att skapa en ”Loss and damage”-mekanism.

Hur kommer det sig att du är med i Equmeniakyrkans grupp?

– Efter många år i klimatkampen är jag tvungen att inse att vi inte lyckas. Vår retorik handlar för mycket om gradtal och siffror, för lite om vilken värld vi önskar se, och vi är alltför dåliga på att engagera folk. Därför söker jag mig alltmer till andra fora än mina traditionella, och hittar där ny inspiration och kraft.