Intresset för församlingsplantering var ganska svagt när jag gick pastorsutbildningen på Lidingö i slutet av 80-talet. Det var ingen angelägen fråga eftersom många församlingar var livskraftiga utan större oro för framtiden. Vi blivande pastorer tänkte mest på att bli goda förkunnare och bra ledare.
Situationen var märkbart annorlunda när jag studerade på Lidingö 10 år senare. Då fanns det en större medvetenhet och en betydande oro över kyrkans utveckling samt ett ökat intresse för att starta nya församlingar.
I årsmötestider väcks hos många en oro över stigandemedelålder och minskat antal medlemmar. Dessutom finns i dag en tveksamhet till församlingsplantering men nu är skälen helt andra och kommer frami följande fråga:
”Varför ska vi plantera nya församlingar när vi har fullt upp i våra befintliga församlingar?” En logisk fråga som behöver ett adekvat svar om vi ska nå måletmed 50 nya församlingar före 2025.
Frågan antyder att församlingsplantering står i någon slags motsats till traditionellt församlingsarbete. Stämmer detta och vad består i så fall denna motsättning av?
Om frågan handlar om att ”vi har fullt upp med att överleva” visar erfarenheter att nya församlingar är bättre på att nå ”icke kyrkvana”. Samtidigt möter nya församlingar en rad svårigheter när det gäller att skapa stabilitet, god ekonomi och legitimitet/förtroende. Äldre församlingar har ofta detta samt ett stort förtroende-kapital. Men ingen församling oavsett ålder, stil eller storlek, saknar betydande utmaningar! Här ligger grunden till varför befintliga och nya församlingar behöver varandra, berikar varandra och blir till välsignelse för varandra.
I Equmeniakyrkan prioriteras både församlingsutveckling och nyplantering. Oavsett församlingens ålder eller storlek behöver alla hjälpas åt att söka svar på den viktigaste frågan. Hur ska fler få smaka Guds kärlek och komma till personlig tro på Jesus Kristus? Vad behövs för att församlingens liv och verksamhet ska upplevas så angelägen att människor vill engagera sig och bli medlemmar? Vad behöver ske för att fler människor ska bli förvandlade, få upprättade och hopp och tro i mötet med Jesus?
Istället för motsättning behöver vi se att församlingsutveckling och församlingsplantering är en naturlig del av traditionellt församlingsarbete och inte står i någon slags motsatsställning. Vi behöver mer än någonsin älska, stödja och uppmuntra varandra och inte ställa befintliga församlingar mot nya, små mot stora, tradition mot förnyelse osv.
Även om alla församlingar, stora-små, gamla-nya kan sägas ha fullt upp med egen verksamhet, egna problem, behöver frågan ställas. På vilket sätt kan vi som församling stödja det som sker i vår kyrka när det gällerförsamlingsplantering och för-nyelse/utveckling av befintligaförsamlingar?
Stefan Klingberg
Församlingsutvecklare region Svealand / NAV-pastor Hinseberg
LÄGG TILL NY KOMMENTAR