På bordet framför mig står en leksakscykel gjord av ståltråd. Min pappa, morfar och jag besökte ett läger i Eksjö där de som stod bakom ett staket försökte få kontakt med oss som stod utanför genom att sälja leksaker de gjort. Förmodligen mitt tidigaste minne i livet, fyra år var jag. Det gjorde mycket starkt intryck när pappa köpte cykeln åt min, kanske därför jag kommer ihåg det. Dessa balter blev sedan utlämnade till ryssarna och händelsen betraktas som det sakmligaste och fulaste som Sverige gjort genom tiderna.
Men just nu håller det på att överträffas av något ännu mer skamligare. ”Öppna era hjärtan” och ”Vi är inte dem som stänger dörrar” sa Sveriges statsministrar. Och afghanpojkar lyssnade och trodde på vad som sades och kom hit. Sedan ändrade sig svenska politiker om regler och hur regler tillämpas. En kovändning i bäst Trump-stil. Skäms politiker! Och nu ska många av dessa flyktingar utvisas från Sverige. Till ett land där de aldrig varit förut. Där de inte känner någon. Och där världens auktoriteter säger att det inte finns någon säkerhet. För svenska migrationsverket finns det dock säkerhet när de besöker ambassaden och inte lämnar ambassadområdet.
Under tiden har de flesta av dessa flyktingar lärt sig svenska, gått i svensk skola, blivit rotade och skaffat sig svenska relationer. De är snart yrkesutbildade och är just det som efterfrågas på arbetsmarknaden. Under tiden har vi investerat över tusen kronor per dag och barn och gjort dem till svenskar. Den som sa ”Vi är inte dem som stänger dörrar” är fortfarande statsminister. Nu ska baltutlämningen övertrumfas i skamlighet. För många gäller det liv eller död. Inter underligt att det uppstår ett politiker förakt. Politiker, nog finns det väl några med civilkurage att se till att denna skamlighet inte sker!
LÄGG TILL NY KOMMENTAR