Magnus Hagevis ledare i Sändaren tecknar en bild av Equmeniakyrkan som polariserad. Två grupper, en liten och en stor, urskiljs och jag sammanfattar:
Den större, som ledarskribenten företräder, står för ”evangelisk teologi”, vilket preciseras som att sätta Jesus i centrum, betona hans offer på korset, ha en personlig relation till Jesus, vägledas av Bibeln och betona evangelisation. Företrädarna för den gruppen röstar på Niklas Piensoho som kyrkoledare, de bor på Västkusten och i Småland och är ”unga” (49 år). Den andra gruppen är mer diffus. De kallas liberalteologer, bor i Stockholm och är kritiska till förslaget att Piensoho ska bli kyrkoledare. De är dessutom gamla (75 år) och på väg att fasas ut, vilket gör Hagevi optimistisk.
Hagevis icke-huvudfåra
Låt mig nu, för enkelhetens skull, kalla Hagevis icke-huvudfåra för ”liberalteologerna” (även om uttrycket är missvisande) och försöka att, som en av dessa, göra mig till tolk för hur många av oss tänker. Språket bland liberalteologerna är mer sekulärt och det kan bero på att den teologi som Hagevi förordar, påminner om den pietistiska väckelsekristendom som vi växte upp med på 1950-talet. För många av oss skedde det en orientering från den teologin ett par årtionden senare mot ett mer gudsrikesinriktat evangelium där Kristi närvaro i den sekulära världen betonades. ”Jesus i centrum” kan då betyda Guds närvaro i all omsorg som finns i samhället och privat och i allt arbete för fred, rättvisa och kamp mot sjukdom, klimatförändringar, och lidande som finns i världen. Som när Jesus botade sjuka, stillade stormen och gav hungriga mat.
Inkludera det sekulariserade samhället
Korset är inte bara (och inte främst?) ett offer som ger personlig frälsning. I den sekulära teologin betonas mer att Kristi kors är Guds närvaro och delaktighet överallt där det finns lidande, misslyckanden, syndens galenskap och hopplöshet. Den teologin blir mer sekulär och kan uppfattas som diffus och urvattnad men den är evangelisk för efter långfredagen i världen kommer påskdagen i världen. Teologin har sedan 1970-talet fördjupats och modifierats genom Jesusrörelse, karismatisk väckelse, socialt evangelium och feministteologi men är i grunden ett hopp om Guds rike. Vi lever ett aktivt församlingsliv och firar gudstjänst med förbön, lovsång, förkunnelse och hopp men försöker hela tiden hitta ett språk som inkluderar det sekulariserade samhälle som vi är en del av. Evangelisation är att förmedla hopp (1 Petrusbrevet 3:15) Det utesluter absolut inte en personlig gudsrelation och personlig frälsning men frälsningen blir större och utvidgas (inte uttunnas). Bibeln är en tröst och utmaning för en liberalteolog även om den inte anses ge tydlig gudomlig vägledning i livets alla situationer.
Jag skulle tro att både Karin Wiborn och Niklas Piensoho faktiskt bejakar även detta. Men jag vet förstås inte. Jag upplever däremot (rätt eller fel) att kampanjen för Piensoho drevs, till viss del, i syfte att driva på den teologi som Hagevi propagerar för och som jag anser vara alldeles för ensidig i vår tid. Jag har i många år undervisat och samtalat med unga och gamla teologer och blivande teologer och gör det fortfarande. Då blir jag inte lika säker, som Hagevi, på att de unga, även under 49, helt avvisar den teologi som liberalteologerna står för.
Åke Jonsson
Svar direkt
Med en svart-vit världsbild kan det vara svårt att ta till sig en beskrivning av tendenser. När jag beskriver tendenser som pekar på förändring i Equmeniakyrkan skriver Jonsson att jag menar att alla 49-åringar är si och alla 75-åringar så. Alla stockholmare si och alla smålänningar så. Kanske är det ett försök att vara raljant, men då blir det också svårare att ta det Jonsson skriver på allvar. Det finns gott om äldre och stockholmare med evangelisk teologi, men i dessa grupper verkar det vara lite vanligare att man inte är det. Evangelisk teologi sätter Jesus i centrum genom att betona hans offer på korset och uppståndelse, personlig relation med Jesus, vägledning från Bibeln och evangelisation. Det är så kristna med evangelisk teologi sätter i Jesus i centrum, men det kanske finns andra försök att sätta Jesus i centrum. Jag har framhållit att församlingar som sätter Jesus i centrum med evangelisk teologi står emot sekulariseringen bättre än församlingar som tonar ned den och att det verkar som att betydelsen för evangelisk teologi ökar i Equmeniakyrkan. Jonsson har noterat att jag inte stannat upp och närmare beskrivit liberalteologi (annat än att den inte beaktar de centrala värdena i evangelisk teologi). I stället för att fråga vad jag menar börjar han spåna lite själv. Jag menar att liberalteologi tonar ned betydelsen av Jesus, personlig tro och evangelisation samt menar att Gud inte agerar i denna världen. Liberalteologi se lite olika ut och kan vara olika starkt uttalat: från bara något liberalteologiskt fragment till mer genomgående idéer. Liberalteologi kan beskriva Jesus offer på korset som en primitiv idé, förneka inkarnation, jungfrufödsel, Jesus kroppsliga uppståndelse och andra mirakel. Den kan också förneka att det finns synd och ser inte något behov av personlig omvändelse samt menar att Bibeln innehåller nonsens. Ju mer en tro innehåller något av detta (och likande), desto starkare liberalteologisk tendens.
Magnus Hagevi
LÄGG TILL NY KOMMENTAR