I stort skiljer dessa antaganden och förhoppningar inte mycket från vilken annan framtidskonferens som helst utom i hur man, säkert i ett uppbyggligt syfte, sammantaget tror att allt skall ordna sig. Så övertygade om detta är numera inte den samlade berörda vetenskapen, där man nu och då snuddat vid tanken att den växande problematiken med jordens överexploatering, de drastiskt ändrade klimatförhållandena och de stora mängder av förstörelsemedel människan nu förfogar över i själva verket kan vara början till slutet på hennes — med all sannolikhet — försvinnande korta vandring längs planetens tidsaxel.

Märkligt
Det märkligaste med denna rundfrågning är att ingen enda tillfrågad med ett ord antyder ett eskatologiskt perspektiv, att kristen tro i sina grundsatser inte inger förhoppningar om en ljus och lycklig framtid vare sig för människan eller hennes planet. En av de svarande hävdar att man inte behöver anlägga ett negativ, om man tror att Jesus är ständigt nära. Men var i Bibeln står Jesus som garant för en ljusnande mänsklig framtid i den här tiden? En annan säger att de flesta troende har lämnat väckelsens” kristeori” bakom sig, detta troligen menat som ett framsteg. Det allvar som väckelsens exegeter gav uttryck åt — och som resulterade just i dessa väckelser — var sålunda en tillfällig ”teori” som man numera dessbättre kan vara utan?

Tidens ände
Men var finns då Gud, ”alltings skapare och uppehållare”, i svaren? Att tiden ska ha en ände, att dramatiska skeenden ska före gå detta och att människan ska kallas till granskning och dom är några av fundamenten i kristen tro. Detta är ju i vår tid svårare och anstötligare än någonsin att hävda och hålla fast vid. Men om man inte i kyrkorna väntar en återvändande Kristus, var ska han då finna någon tro? ¶

Jan Lennart Höglund