Budskapet riktar sig inåt, till de kristna som lever på de av Israel ockuperade områdena. Men det riktar sig i lika hög grad till kristna runt hela världen. Dokumentet är undertecknat av patriarker och ärkebiskopar i Jerusalem och femton företrädare för palestinska kristna. Rabbiner i USA och kristna ledare i olika länder har skrivit kommentar till det.

Men varför är det så tyst om dokumentet i Sverige? Tillhör vi kristna i Sverige självupptagna kyrkor som har svårt att se i vidare perspektiv? Jag vill inte tro det. Eller har kristna i Sverige ställt sig i de tystas led när det gäller människors levnadsvillkor på Västbanken och i Gaza.

Inga politiska utkast
”Detta dokument har inte kommit till hastigt eller slumpmässigt. Vi har inte ägnat oss åt spekulativ teologi eller politiska utkast. Dokumentet är ett resultat av tro och arbete,” skriver de kristna palestinierna och tillägger: ”Sann kristen teologi präglas av kärlek och solidaritet med den förtryckte och manar till rättvisa och fred mellan folken.”

Detta är skrivet av kristna som har berövats fysisk frihet genom en hög mur som skiljer dem från andra människor. De förlorar kontinuerligt mark, som de skulle kunna bruka eller bygga på.
Nu vädjar de kristna palestinierna till kristna i hela världen: ”Vi önskar av kyrk-orna att de inte ska ge teologisk täckning åt det förtryck som vi befinner oss i, det vill säga åt ockupationen.” Frågan som ställs till oss är denna: ”Kan ni hjälpa oss att få tillbaka vår frihet och hjälpa de båda folken (israeler och palestinier) att uppnå rättvisa, säkerhet och kärlek. Kom och se.”
Hur har Svenska Missionskyrkan tänkt bearbeta och svara på Kairosdokumentet?
Har Kyrkostyrelsen läst det?

Intensivt samtal
Ett exempel att titta på är hur den protestantiska kyrkan i Nederländerna arbetar med dokumentet. Där pågår ett intensivt samtal om synen på Israel och relationen till de palestinska kyrkorna.
Nu närmar sig advent och jul igen och vi ska lyssna till texterna och sjunga sångerna om Jesu födelse. Vi kommer då på nytt att höra namnen på flera av de platser där våra kristna systrar och bröder lever under förtryck i dag. Det är den rätta tiden för att bryta tystnaden och börja tala med varandra om de kristnas och alla andras vardag i det så kallades Heliga landet i dag. ¶

Per Olof Öhrn