I sin ambition att göra rätt har Torpkonferensen blivit stående på ett ben och slagit knut på sig själva, och missförstår kapitalt vad som framkallar reaktionerna från oss som tar vår Mats ur skolan.
Själv deltar jag inte i beslut inom EFK, beroende på att jag inte heller är medlem. Min uppfattning om vem man bör viga eller inte kan och bör man således strunta i, det är för rörelsens medlemmar att besluta om i god demokratisk ordning. Det underlag man mödosamt tagit fram i frågan är dessutom grundligt på en nivå långt bortom vad som är brukligt i frikyrkorörelser. Problemet är att man nu blivit stående på ett ben så länge att man fått kramp, och snarare riskerar att ramla än att ta ett steg. I rädsla för att ta det där steget så kliver konferensen åt sidan över gränsen för en viktig demokratisk princip.
Begränsning av öppen dialog
Man beslutar att konferensbesökarna inte är mogna att själva lyssna på, och möta företrädare för regnbågsrörelsen i sin organiserade form. Det var det som en utställning hade möjliggjort, nämligen att själv stega fram och fråga hur man ser på än den ena, än den andra frågan för att själv kunna bilda sig en uppfattning genom att prata med, i stället för om. I stället förs samtal bakom lyckta dörrar, så att återrapporteringen från det kan friseras vid behov. Det länder till föga heder. Låt folk få prata med de det berör och själva ta till sig och pröva allt!
Den absurda konsekvensen är att vi kommunicerar att det är lättare att komma till himlen än att komma till tals på Torpkonferensen.
Det är det här som gör att jag inte kommer att delta som speaker på Varva för Världen på Torpkonferensen i år. Min roll där är banal, jag är skojigt pratsam medan folk springer in pengar till behövande. Det är dock det enda verktyg jag har till mitt förfogande för att invända mot ett beslut som kommunicerar censur och att folk får komma bara de inte syns och hörs. Jag vill inte att någon ska tro att jag accepterar det.
Jag, liksom EFK, har inte vigselrätt, och ändå vigde jag min dotter och hennes hustru i en mycket vacker ceremoni i svensk högsommar för ett par år sedan. Jag förklarar gärna det utifrån min kristna tro för den som undrar. Det blir dock inte välkommet på Torp, så det får bli någon annanstans.
Absurd konsekvens
Det märkligaste av allt är att ingen företräder den mer kategoriska synen att sexuell läggning eller utlevnaden av densamma är frälsningsavgörande. Man intygar med emfas att alla är välkomna, och att vi alla möts hemma hos Herren i evighetens morgon. Den absurda konsekvensen är att vi kommunicerar att det är lättare att komma till himlen än att komma till tals på Torpkonferensen. Tack och lov, kan vi väl gemensamt utbrista.
Anders Axklo
LÄGG TILL NY KOMMENTAR