Det är inte tyst i Bildas rum

Bo Forsberg och Claes-Göran Ydrefors, låt mig få skriva några avslutande rader i debatten gällande Studieförbundet Bilda och vårt studiecenter i Jerusalem – och i övrigt hänvisa till mina tidigare inlägg i frågan här i Sändaren: ”Att skapa rymd för en mångfald av röster” (9 april 2024) och ”Vi känner oss trygga med vår uppgift” (6 maj 2024).

Bildas arbete och uppdrag

Låt mig först få konstatera detta: Att inte ha en ”egen röst” är inte samma sak som att famna tystnaden. Det är allt annat än tyst i Bildas rum. Här synliggörs verkligheten i Israel och Palestina genom webbinarier och studiecirklar, här tas studiehandledningar fram till böcker, här tas personliga kontakter med våra vänner på plats i det heliga landet, här upplåts studiecentrets lokaler för ekumeniska möten.

Situationen för den armeniska kyrkan, som ni nämner i er artikel, är just ett sådant ämne som berörts i ett direktsänt seminarium från Jerusalem. Att ställa frågor, bereda plats, dela erfarenheter, vandra tillsammans – det är också att visa solidaritet. Vi vänder inte bort blicken! Att vi skulle ha förlorat förtroendet hos våra vänner på plats, det är inget som våra lokala medarbetare känner igen. Det är inte heller något som förmedlats vid våra möten med kyrkoledare eller med företrädare för andra kristna organisationer eller partners.

Ett studieförbund är i sig inte bärare av en ”profetisk röst” – enskilda individer kan vara det, kyrkliga företrädare kan vara det … Men inte ett studieförbund.

Men Bilda i sig är inte den som talar – och det är på denna punkt som jag upplever att vi inte landar i samma slutsats. Ett studieförbund är i sig inte bärare av en ”profetisk röst” – enskilda individer kan vara det, kyrkliga företrädare kan vara det, representanter för opinionsbildande organisationer kan vara det. Men inte ett studieförbund. Vårt uppdrag är ett annat, vilket jag utvecklat i tidigare debattartiklar. Och mitt hopp är att de individer, församlingar och organisationer, som genom åren fått möta verkligheten i Israel och Palestina via studiecirklar och studieresor i Bildas regi, också känner att de har redskap att ta sitt engagemang vidare. Att deltagare skulle känna sig ”övergivna”, är inte något som vi känner igen.

Global utblick och mötesplatser

Jag vill också understryka att den rad om ”global utblick”, som ni lyfte fram som ett exempel från mitt tal vid Bildas förbundsstämma, inte alls står i ett motsatsförhållande till mitt resonemang ovan om vem och vilka som är röstbärare. Genom att erbjuda mötesplatser – en central uppgift för ett studieförbund – tar vi både ansvar för vår värld och möjliggör för en ökad förståelse för globala skeenden.

Avslutningsvis: Vi känner stor tacksamhet för det viktiga arbete som våra lokala medarbetare gör på studiecentret. I dagarna har även ansvarig chef för det arbetsområde som vi kallar ”Möten i Jerusalem” haft möjlighet att resa till Jerusalem och möta flera av våra samarbetspartners på plats. Planering pågår även för ytterligare besök.

Med hopp om förståelse för hur vi som studieförbund tolkar vårt uppdrag,

Cecilia Hjort Attefall
Förbundsordförande Studieförbundet Bilda