Det är vår civilisation och existens som står på spel

Hur mycket betyder en grad Celsius? Två, tre eller fyra? I december 2015 bestämde sig världens stater vid klimatkonferensen i Paris att försöka begränsa uppvärmningen till två grader, helst mindre, räknat från tiden före industrialiseringen. Temperaturen hade redan hunnit öka ungefär en grad och allvarliga konsekvenser börjat synas.

Men det började tidigare. En halv grad räckte för att smälta glaciärer, få växter och djur att flytta norrut, floder att sina och åkerjordar att torka. Nu har vi nått drygt en grad och ser ännu svårare konsekvenser. I Arktis breder det mörka havet ut sig på isens bekostnad och land-isen på Grönland smälter. Man trodde länge att Antarktis skulle vara mer motståndskraftigt men nu händer samma sak där. Det spär på havet och bidrar till en ännu större höjning av havsnivån, högre än den som följer av att havet blir varmare och det skapar svårare orkaner med förödande konsekvenser för miljoner människor.

I svenska medier uppmärksammades nyligen att 3 000 öar i Stockholms skärgård kan ha slukats av havet om hundra år, med havsytan en halv meter högre än i dag. Men den prognosen är osannolikt försiktig. I en sammanställning av världens ledande oceanografer pendlar bedömningarna mellan en och en halv och sju meter, allt beroende av vad som händer med Antarktis landis.

Många fler signaler finns om att det verkligen inte står bra till, som extrema och långvariga värmeböljor och fler och större skogsbränder (när detta skrivs är Kalifornien åter hårt drabbat).

När vi försöker föreställa oss hur det kommer att bli när vi nått en och en halv, två, tre, fyra eller till och med fem ytterligare grader är det viktigt att tänka på hur det faktiskt ser ut redan nu. En säker temperatur för planeten är en temperatur som är lägre än nu, men det talar vi inte om och tycks redan ha glömt bort.

Applådåskorna dånade i salen i Paris när klubban föll. De åtaganden som länderna gjort om minskningar i utsläppen av växthusgaser var visserligen inte tillräckliga men de sågs som en god start. Det infann sig en känsla av att planeten var räddad. Men ingen som är insatt i frågan tror längre det är möjligt att stanna vid en och en halv grads temperaturhöjning. Kanske två grader, men det förutsätter omedelbara insatser av sådan magnitud att ingen tycks beredd att göra dem.

Om vi ändå hoppas och föreställer oss att vi lyckas stanna vid två grader, hur ser den världen ut? Vi har redan hundratusentals klimatflyktingar som varit tvungna att lämna sina hemtrakter när det inte längre går att odla mat som räcker. När det blivit ytterligare en grad varmare kommer de att räknas i miljoner. Det är svårt att tro att politiska spänningar på grund av migrationen skulle bli mindre då än nu.

Den där ytterligare lilla temperaturökningen kommer också att få isarna att fortsätta smälta i snabbare takt. Haven höjs ännu mer och dränker hela ö-nationer i Stilla havet och stora områden i låglänta länder som Bangladesh. Alla världens stora kuststäder kommer att drabbas av återkommande svåra översvämningsproblem. Många växt- och djurarter kommer att utrotas, och vi kommer att se mer extremväder med svårare konsekvenser. Allt detta, och en hel del därtill, blir följden. Då ska vi hålla i minnet att detta är det mest optimistiska scenario vi kan tänka oss. Bättre än så blir det inte.

Permafrosten i de arktiska områdena innehåller mer än dubbelt så mycket kol som atmosfären. Den smälter redan nu i Alaska och Sibirien. På vår väg mot tvågraders-målet kommer utsläppen av koldioxid och metan att fortsätta öka, och så fortsätter i värsta fall resan mot tre grader. Man behöver inte ha så mycket fantasi för att förstå konsekvenserna: flyktingströmmarna växlar upp från enstaka miljoner till hundratals miljoner, världsstäder översvämmas och det kommer att ske en massutrotning av växter och djur. Det är svårt att sammanfatta hur det kommer att se ut med tre graders höjning, men två amerikanska tankesmedjor som försöker tänka i förväg om framtida hot mot USA kallar det ”outright chaos”.

Klättrar vi vidare upp på termo-metern och når fyra grader konstaterar Världsbanken, efter en omfattande forskningsgenomgång, att vi inte kan anpassa oss till omständigheterna. Stora delar av planeten blir obeboelig och världens folkmängd minskar med 80–90 procent.

Seriösa och väl underbyggda studier visar att dessa obehagliga framtidsutsikter mycket väl kan bli verklighet och att det dessutom kan ske i närtid.

Det amerikanska prestigeuniversitetet MIT har försökt bedöma konsekvenserna om världens länder lyckas uppfylla de utsläppsminskningar de lovat i Pariskonferensen, men inte mer. I sitt mest pessimistiska, men fullt möjliga, scenario ser de framför sig fem graders temperaturökning redan vid kommande sekelskifte.

Den i hela världen respekterade Manchester- och Uppsalaprofessorn Kevin Anderson har en lika dyster prognos. I nr 4/17 av Naturskyddsföreningens tidskrift Sveriges Natur säger han: ”Vi i den rika världen kommer sannolikt välja att misslyckas, och därmed välja en fyra graders temperaturhöjning till år 2100. Vi kan välja att lyckas, men jag ser inga tecken på det. Vi tvingar istället på våra barn och fattiga människor i andra delar av världen en i stora stycken obeboelig fyragradersvärld. I dag har vi fortfarande möjligheten att välja en tvågradersvärld som vi kan överleva i, men om tio år kommer det inte längre att vara möjligt.”

Det står nu klart att klimatförändringarna hotar hela den mänskliga civilisationen och att hotet inte ligger i någon diffus framtid. Vi har redan börjat inträdet i klimatkollapsen. För att citera Barack Obamas klimatrådgivare John Holdren ställs vi inför tre utmaningar: utsläppsminskningar, klimatanpassning och lidande – och det är upp till oss själva att bestämma det inbördes förhållandet. Det borde inte vara svårt att välja.