Det räcker inte, regeringen.

Måndagens uppgörelse mellan regeringspartierna att ge fler unga ensamkommande möjlighet att få stanna i Sverige är bra. Men fortfarande ligger Sveriges asyllagstiftning på EU:s miniminivå. Vi ser mekanismer som får empatin att minska och som får oss att förlora något av den självklara medmänskligheten.

Bilden på Alan Kurdi vid Medelhavets strand mobiliserade hösten 2015 ett helt folk. Svenskar åkte till Grekland för att hjälpa till, andra bjöd hem asylsökande. Genom olika initiativ samlades sängar och kläder ihop till människor på flykt. Statsministern talade om att ”Mitt Europa bygger inte murar”. Myndigheterna gjorde storartade akutinsatser. Många ville vara med. Sedan ökade antalet asylsökande på kort tid. Det talades om ”flyktingkris”. Europa stängde sin gräns och hade plötsligt glömt bort sin egen historiska erfarenhet. Under kort tid gick många i Sverige från ”öppna hjärtan” och nationell medmänsklighet till ”systemkollaps” och stängda gränser.

För snart ett år sedan initierade kyrkorna ”Juluppropet – för en human migrationspolitik”. Under några veckor skrev 80 000 personer under våra tre krav till regeringen. Flera av landets partiledare skrev under uppropet: Jan Björklund (L), Ebba Busch Thor (KD) Annie Lööf (C) och Jonas Sjöstedt (V). Även Miljöpartiets migrationspolitiska talesperson Maria Ferm fanns med bland undertecknarna och Gustav Fridolin lovordade Juluppropet i SVT:s Agenda. Dåvarande migrationsminister Morgan Johansson (S) tackade kyrkorna för engagemanget när namnlistorna överlämnades i februari.

Idag, ett år senare, ser vi få tecken på en mer human svensk migrationspolitik trots att den globala situationen för människor på flykt är värre än någonsin. Vi välkomnar regeringens förändrade reglering om att ge fler unga ensamkommande som kom före 24 november 2015 möjlighet att få stanna i Sverige. Det är bra. Men fortfarande ligger Sveriges asyllagstiftning på EU:s miniminivå. Som kyrkor har vi inte ändrat inställning. Vi står fortfarande kvar vid våra tre krav som handlar om att ge barn, unga och familjer trygghet och framtidstro. Vi uppmanar våra folkvalda att arbeta för att Sverige återigen ska ligga i framkant när det gäller humanitet och rättssäkerhet.

Det finns en risk att opinionsmätningar avgör människors värde och rätten till fristad. I dagens Sverige beskrivs människor på flykt som en social och ekonomisk belastning och ett problem som bör lösas utanför Sveriges gränser eftersom övriga Europa ”inte tar sitt ansvar”. Vi är djupt oroade över den brist på medkänsla och den avhumanisering som kommer till uttryck i nuvarande asylpolitik och i diskussionen kring den. Särskilt drabbade är barn och unga, som berövas hopp och framtidstro.

I dagens Sverige ifrågasätter ledande politiker asylrättens existens som grundläggande mänsklig rättighet. I dagens Sveriges fortsätter Migrationsverket att skicka tillbaka asylsökande till Afghanistan trots den svåra säkerhetssituationen. I dagens Sverige ses det från vissa håll som ett orimligt önskemål att familjer på flykt ska få möjlighet att återförenas.

En diakon i Göteborg berättar om en man från Syrien som fick uppehållstillstånd 2016 och som då ansökte om återförening med sin hustru som är kvar i Syrien. För att hantera återföreningen behövde hon ta sig till Khartoum i Sudan, vilket är den enda svenska ambassad som hon kan resa till utan visum. I somras fick de besked om att hustrun får tid för intervju på ambassaden i maj 2019. Vid försök att kontakta ambassaden hänvisades till hög arbetsbelastning och de ombads att inte återkomma igen.

Sverige är ett av de europeiska länder som har hårdast begränsning för familjeåterförening och återförening sker endast i undantagsfall. Den tillfälliga asyllagen skapar stort lidande hos individen, ökar psykisk ohälsa och motverkar insatser för att främja etablering. Den praktiska hanteringen kring familjeåterförening är snårig och gör det nästintill omöjligt för enskilda individer. En rättighet att återförenas med sin familj är inte värd något om den inte går att omsätta i praktiken.

Många av dem som flytt hit kan komma att bli framtida medborgare i Sverige och därmed bära landet framåt. Kyrkornas engagemang för dessa människor rymmer angelägna samhällsperspektiv och villkoren för de barn, unga och familjer som drabbas av vår restriktiva asyllagstiftning angår oss alla. Våra krav är en väl definierad uppmaning och på intet sätt ett upprop för oreglerad invandring. Det handlar inte om att återgå till situationen som rådde i Sverige hösten 2015 utan till det regelverk som gällde då. Det är stor skillnad. Kyrkorna står upp för en reglerad invandring och en asylrätt baserad på individuell bedömning.

Just nu arbetar EU med att forma ett gemensamt asylsystem, Common European Asylum System (CEAS) och systemet blir avgörande för hela EU:s framtida asylregler och även Sveriges framtida asylpolitik.Vi uppmanar våra svenska politiker att stå upp för mänskliga rättigheter och internationella konventioner, samt att säkerställa möjligheten för Sverige att återgå till vår ordinarie, mer humana asyllagstiftning, när våra temporära asyllagar upphör sommaren 2019.

Engagerade medlemmar i våra kyrkor, liksom i andra delar av vårt samhälle, möter varje dag asylsökande och nyanlända. Många är utvisningshotade som desperat söker vår hjälp efter det att staten har avsagt sig ansvaret för dem. Många upplever att deras rätt till en rättssäker prövning inte har tillgodosetts. Vi möter människor som bryts ned av oron för familjemedlemmar som sitter fast i krigsdrabbade områden.

Jesus visar i ord och handling ett kärlekens exempel: att älska sin nästa och att särskilt se till människor vars liv präglas av fattigdom, maktlöshet och diskriminering. Vi uppmanar alla att uthålligt och med stolthet stödja varandra i arbetet för en bättre värld att leva i. Medkänsla och viljan att engagera sig för andra är grundläggande mänskliga egenskaper.

Vi står fast vid Juluppropets krav och uppmanar regeringen att:

– Ge barn och unga rätt till trygghet och framtidstro

– Ge alla som beviljas asyl i Sverige rätt till familjeliv

– Undanröja praktiska hinder mot familjeåterförening

Presidiet för Sveriges kristna råd: 
Anders Arborelius, kardinal Stockholms katolska stift.
Dioscoros Benyamin Atas, ärkebiskop Syrisk-ortodoxa kyrkan.
Antje Jackelén, ärkebiskop Svenska kyrkan.
Lasse Svensson, kyrkoledare Equmeniakyrkan.
Karin Wiborn, generalsekreterare Sveriges kristna råd.

FAKTA SVERIGES KRISTNA RÅD (SKR)
Sveriges kristna råd är en mötesplats för 27 medlemskyrkor och 2 observatörer vilket innefattar de olika kyrkotraditionerna i vårt land. Hit kommer kyrkorna för att dela erfarenheter och att samordna gemensamma projekt