Runt 8.20 kommer politikerna, några med en kaffekopp i handen, och alla med väskorna tunga av tjänstemännens berättelser. En genuspedagog, en utredare, ett bensinmacksbiträde, en arkivarie, en rektor, en godshanterare, en läkare, en tjänsteman på räddningsverket, en målare, en pensionär, en lärare, en jordbrukare en psykolog och ... Alla har de tagit ledigt från sina jobb i dag för att vara med och förändra världen. En liten bit. De har under veckan läst på cirka 150 sidor text inför dagens ställningstaganden.
Bordet har två sidor. Majoriteten sitter på den ena och oppositionen på den andra. Man har träffats och stämt av. Vad tycker vi om frågorna, i vårt parti, i vår grupp? Kontakter har tagits och idéer har förankrats. Några är beredda att debattera och tycka till. Luften börjar vibrera.

8.25 ser jag på kallelsen som ligger framför mig. Den ser förväntansfull ut på något sätt. Jag har förberett den tillsammans med Mats som är chef för förvaltningen. Där står allt jag vill att vi ska prata om de närmaste tre timmarna. Anmälan av delegeringsbeslut. Ja, vi har gett de som jobbar frihet att fatta en massa beslut om stort och smått. Nu vill vi följa upp och se, för ansvaret ligger på oss, ända ut till hur vi behandlar minsta unge på fritidsgården. Ja, och så frågan om bidrag till operan och Värmlands museum, och de föreningsdrivna ridskolorna, hur går det för dem egentligen? En idégenomgång om huruvida LAN-partyn är kulturverksamhet eller inte, oppositionens motion om information för människor med funktionshinder, majoritetens idé om satsning på maritimt center, beslut om kulturstipendier till kulturskapare, medborgarförslag om utomhusgym i stadsparken och så frågan om pengar. Om vi måste spara på något, vad är viktigast och vad kan vi avvara?

Klockan är 8 27. Jag ser ut över församlingen. Elva ledamöter, sju suppleanter och tio tjänstemän. Snart ska vi besluta. Tillsammans. För i Sverige är det så. Här finns ingen borgmästare som pekar med hela handen och hos oss är ett kommunalråd ingenting utan sin nämnd. Här bestämmer vi tillsammans, på formella möten som detta och när vi möts i andra sammanhang. Vi resonerar, reflekterar, lyssnar på varandra. Vi representerar olika partier, men också olika perspektiv utifrån våra erfarenheter och vårt yrkesliv. En kommun står djupt i traditionen från sockenstämmans församlingsmöten och folkrörelsernas medlemsmöten.

Klockan är 8. 30. Jag känner mig trygg, att leda möten lärde jag mig för 30 år sen i SMU och Kristna studentrörelsen. Jag lyfter klubban, hör min egen röst. Världens samlade diktaturer skälver till en smula. Av rädsla. För kraften. I demokratin.
— Jag förklarar sammanträdet i Kultur- och fritidsnämnden öppnat, finns det förslag på justeringsperson?

Per-Inge Lidén