Det som tydligast förenar baptister i världen och genom tiderna är övertygelsen om att man inte ska döpa spädbarn. Uppfattningen kommer ur två avgörande principer: skriftprincipen och frihetsprincipen. Det vill säga: Ett överväldigande nytestamentligt vittnesbörd handlar om dop av människor som själva ber om att få bli döpta som ett uttryck för att de kommit till tro och dopets innehåll som det beskrivs i NT är relevant för människor som fattat ett personligt beslut om tro. Frivilligheten är förutsatt i dessa texter. Men till detta kommer baptismens starka betoning på frihet, som ytterst sett handlar om religionsfrihet.
Barndopet är ur ett baptistiskt perspektiv en kränkning av individens religiösa frihet. Denna utsaga behöver paras med ett annat påstående: dop av redan barndöpta, det som kallas ”omdop”, är en kränkning av den barndöp-ande kyrkans tro och dop. Detta brukar inte sällan anses legitimt att säga och orsaken till problemet med ”omdop” antas därför ensidigt vara baptisterna. Därför kan till exempel företrädare för barndöpande kyrkor säga: ”kan ni inte bara sluta med omdop, så löser sig allting”. Det är förstås precis lika rimligt att säga: ”kan ni inte bara sluta döpa barn och låta var och en bestämma om sitt dop själv, så löser sig allting”.

Kan inte mötas
Som jag ser det är spädbarnsdopet och det baptistiska dopet läromässigt två parallella linjer som inte kan mötas. Från båda hållen ser man att den andres dopsyn skapar problem; dessa kan lindras med hjälp av begrepp som ”själavårdsmässiga skäl” och ”dopbekräftelse”, men sådana åtgärder löser inte själva motsättningen och de är dessutom ensidiga. Baptister behöver visa respekt för barndöpare genom att vara återhållsamma med att praktisera omdop men var finns den motsvariga hänsynen som säger att pastorer och präster bör vara återhållssamma med att erbjuda barndop?
I den nya kyrkan kommer det att praktiseras både barndop och baptistiskt dop; båda måste ses som legitima uttryck för kristen tro och båda behöver få utrymme. De representerar två inbördes oförenliga linjer och kommer att få konsekvenser som upplevs problematiska och motsägelsefulla. Baptister måste leva i en kyrka där spädbarn döps och andra kommer att få uppleva att en person som blev döpt som barn inte kan bekräfta detta dop utan blir döpt genom nedsänkning. Jag är övertygad om att vi kan och måste leva med sådana motsägelser och smärtpunkter utan att förneka eller gömma undan dem.¶

Per Westblom