Örebroaren Ingemar Olsson hävdar i Sändaren 3/2018 att Jerusalem har varit Israels huvudstad i 3000 år. Det stämmer inte.
I Bibeln används termen ”Israel” i minst tre olika betydelser:
1. som nytt namn på patriarken Jakob efter dennes brottningskamp med Gud.
2. som namn på Jakobs alla ättlingar, de tolv stammar som utgjorde israeliterna.
3. som namn på den statsbildning som alla dessa stammar utom Juda och Benjamin utgjorde, det så kallade Nordriket med Samaria som huvudstad.
I efterbiblisk tid har termen fått ytterligare minst tre betydelser:
4. som, ofta nedlåtande, ord för alla judar.
5. som namn på Gudsfolket, ibland som exklusiv självbenämning av den kristna kyrkan, ibland som inklusiv term för alla gudstroende.
6. den moderna staten Israel, bildad 1948, vars befolkning kallas israeler och till 75 procent utgörs av judar och 20 procent av araber.
När vi talar om huvudstad i konkret betydelse, kan det bara gälla 3 eller 6 ovan. Den antika staten Israel stod enligt Bibeln i opposition till Jerusalem vad gällde politisk makt och religiös utövning. Och den moderna staten Israels grundare avstod vid statens bildande från Jerusalem som huvudstad eftersom de prioriterade att skapa en trygg tillflyktsort för världens alla judar efter pogromer och Förintelsen, flertalet av dem var också sekulära judar för vilka Jerusalem som religiöst centrum var av mindre vikt.
Såväl Israel som Palestina gör nu anspråk på Jerusalem som sin huvudstad. Enligt FN:s beslut 1947 skulle Jerusalem och Betlehem med omnejd utgöra ett corpus separatum under internationell förvaltning; enligt FN:s beslut efter sexdagarskriget 1967 ska stadens status avgöras i förhandlingar mellan israeler och palestinier.
Lars Hillås Lingius
Skänninge
LÄGG TILL NY KOMMENTAR
Tack för läsvärt inlägg Lars!
Det vore intressant att höra hur du tolkar det fjärde/sista evangeliet - Johannes - som tycks ha sin egen försoningsvision(?) om Israel - här närmast i betydelsen alla Jakobs ättlingar(?) - inklusive samarierna(?!).
Samtidigt finns en hård/hårdför kritik mot Jerusalem och dess representanter i det... Vill Johannes möjligen förflytta centrum för sin historia därifrån (precis som Lukas)?
Har du någon kommentar till detta?
Ovanstående inlägg är intressant av flera skäl. Det verkar som författaren vill visa att Jerusalem har tveksamt starka historiska/religiösa band med judisk troende.I det jag uppfattar som en god avsikt att reda ut skillanden mellan Israel som begrepp i förhållande till statsbildning och demokrati.Min uppfattning att författaren är tveksam till Jerusalem och stadens judiska historia. För mig som enkel läsare erfar jag att David intog staden 990 f.kr. Han var då en vald kung för den judiska stammen. Klart är att David gjorde Jerusalem till sin huvudstad,David stad. Till staden samlade han makt och resurser. Så någon tveksamhet om stadens ursprung i den judiska historien är svår att finna. Den är det väl bekant att Jerusalem ockuperats av ett stort antal makter. Rom, Osmanska riket, mfl.Senast Jordanien.Under ockupationer fanns vare sig formellt judisk rike eller huvudstad.Det judiska folket som utifrån ett stort antal löften i Bibeln fått och återfått sitt land Israel är väl egentligen väl känt.Liksom "Davids stad",669 gånger omnämnd i GT."Rikets" huvudstad. Resan dit med diverse krig och fördrivning har varit lång.1949 blev staden Israels huvudstad.
Lars-Göran, om din utredning av GT stämmer, så blir det desto mer anmärkningsvärt, att det fjärde och sista evangeliet, Johannes, ingenstans talar om Jerusalem som Davids stad - inte ens om Jesus som "Davids son".
Detta framkommer med särskilt tydlighet om man jämför berättelserna om intåget i Jerusalem hos synoptikerna med detta evangeliums framställning av det. Hos Markus hör vi folket ropa: “Välsignat vår fader Davids rike som nu kommer! Hosianna i höjden! ”(Mark 11:10)” Hos Johannes: “Och de ropade: ‘Hosianna! Välsignad är han som kommer i Herrens namn, han som är Israels konung.’”(Joh 12:13)
En fullt möjlig och rentav sannolik förklaring är att evangelisten undviker uttryckssättet eftersom detta tal skar sig med samarierna syn de tycks spelar en nyckelroll för och i evangeliet och dess mission.
Med tanke på att samarierna var minst lika mycket fiender på Jesu tid som palestinier framålas idag är detta onkeligen intressant.
Ville den siste evangelisten utmana de synoptiska evangelierna och oss med en större vision om försoning - en som startar i närmaste fiendeland?!
Sven! Intressant kommentar från Dig.Delar dock inte tanken at avsaknaden av visst budskap i ett evangelium( tyder på att detta har fel eller är över/underordnat något annat. Begreppet Davids son är ju spritt över hela Biben. Stadsnamnet Jerusalem finns omnämnt i mycket stor utsträckning inte minst i GT vilket tyder på stadebs judiska betydelse långt före Islam ens dök upp. "Davids stad" finns på 66 ställen i Bibeln. Nästan alla i GT. Det finns knappast någon tvekan mellan beteckningen och orten Jerusalem.Nutida arkeologisk forskning har dessutom slagit fast att David såso regent faktiskt hade sin boning i Jerusalem. Ser inte skäl till att Dina antaganden om nedskrivningen av bibeltextent påverkat läsordningen i Bibeln eller berätelserna i sig. Men det kan säkert diverse forskare fördjupa. Mitt inlägg jandlade ju egentlige om att det finns en stark koppling mellan judisk tro, det judiska folket och Davids roll och Jerusalems ställning utifrån detta.Att olika makthavare förstört staden och regerat är ett faktu.Att det andra templet ligger under de muslimska byggaderna säger väl i sig lite om vem som var där först. Även om nu David inte var den förste erövraren.