Flygresor och klimatkompensation

Sändaren ger stort utrymme till frågan om klimatkompensation (2/2018). Det är mycket bra att klimatfrågan lyfts fram och belyses ur olika synvinklar. Det är också bra att Equmeniakyrkan granskas och därigenom utmanas att göra mer inte minst vad gäller klimatkrisen som är mänsklighetens största utmaning.

Det jag dock saknar i artiklarna om klimatkompensation är en problematisering av metoden, trots att den är en mycket omstridd fråga i klimatdebatten. Klimatkompensation innebär att man betalar in en liten summa pengar för att ”kompensera” för den klimatskada man åstadkommit genom att till exempel flyga. Dessa pengar finansierar klimatåtgärder i första hand i utvecklingsländer.

Flera forskare och klimatdebattörer menar att det finns en uppenbar risk att systemet med klimatkompensation invaggar oss i en falsk känsla och tro att den flygresa vi just gjort inte varit skadlig för klimatet. Den enda flygresa som inte skadar klimatet är den flygresa som inte blir av. I värsta fall kan systemet med klimatkompensation fördröja de radikala förändringar i vår livsstil som måste ske. Klimatkrisen och dess framtida konsekvenser är nu så allvarliga att vi måste skära ned på fossila utsläpp inom alla områden och samtidigt påskynda övergången till förnyelsebar energi.

För närvarande pågår i Equmeniakyrkan ett arbete med att revidera och aktualisera den ”Policy för fred och omställning till en hållbar värld” som funnits under några år. I detta arbete finns frågan om klimatkompensation med, så helt bortglömd har inte frågan varit i kyrkan även om det verkar så i Sändarens reportage.

I det fortsatta engagemanget från Equmeniakyrkan kommer klimatkompensation i någon form att finnas med, men än viktigare blir det att på allvar arbeta för att krympa vårt klimatavtryck.  Det kan ske bl.a. genom att minska sådant resande som är mest skadligt, som flygresor samt bilresor med fossilt bränsle. Förutsättningar skapas genom att lämna gamla vanor och utveckla alternativ. Det kan gälla ett ökat antal digitala möten, men också en ökning av vegetarisk kost, minskad konsumtion etc.

Vad som görs nationellt i kyrkan är viktigt. Men den stora utmaningen är ändå att som gemenskap i hela kyrkan, i församlingarna och som enskilda lärjungar, på allvar påbörja omställningen till ett fossilfritt samhälle. Det finns små tecken på att den rörelsen är på gång. Låt oss be och arbeta för att så skall ske.

På Sändarens hemsida, i kommentarsfältet för artikeln om klimatkompensation, menar någon att engagemanget i klimatfrågan tar bort fokus från Jesus. Det är en märklig kommentar eftersom det är precis tvärtom. Fadern och Sonen är ett, därför är ett fokus på Jesus ett fokus på Guds underbara skapelse och vårt uppdrag att vårda den. Ett fokus på Jesus är att med hans ögon ställa de fattiga och utsatta i centrum, de som drabbas hårdast av klimatkrisen. Ett fokus på Jesus är att liksom Jesus ställa barnen i centrum, kommande generationer vilkas framtid och liv hotas av klimatkrisen.  

Lennart Renöfält
Handläggare klimat/hållbarhet Equmeniakyrkan