För det första: Namnet Förbundskyrkan (i Sverige) svarar väl mot de krav på biblisk förankring, innebörd och begriplighet som kan krävas. Läs gärna min artikel i Tro & Liv 2/2011 samt Lennart Molins artiklar i Sändaren den 21 och 28 augusti 2012, som jag i stort ställer mig bakom.

Så till min bön och min vision om en ”Förbunds-kyrka”, förankrad i tiden och rummet.

Jag har en dröm om ett gudsfolk fyllt av en smittande glädje över att vara en del av Kristi världsvida kyrka, som landat i den egna ”byn” och där kärlekens evangelium praktiseras och ”förvandlar dig, mig och världen” — i vår tid och vårt rum.

Jag har en dröm om en kyrka som lever nära sina källflöden, där människor tillsammans tolkar Skriften och Guds handlande i historien för att förstå sin kallelse i dagens värld. En kyrka, länk-ad till sina rötter genom historiens tid och rum och som därmed kan bli tydlig och trovärdig i vittnesbörd och tjänst.

Jag har en dröm om att unga och äldre, nykristna och grånade pilgrimer, teologiskt skolade och gräsrotsteologer i sällskap med kristna genom alla tider växer i förmågan att tolka världen ur den kristna trons perspektiv och upptäcker sina egna livsberättelser i Bibelns berättelser.

Jag har en dröm om en gemenskap, som gläds över mångfalden, där allas röster blir hörda och olikheterna ses som gåvor, där det lokala, regionala och nationella uppmuntrar och stöder varandra i gemensam tjänst för Herren, medmänniskor och hela skapelsen — ett trons folk som praktiserar Jesu öppna gemenskap som försoningens tecken i en splittrad värld.

Jag har en dröm om en kyrka som återupptäckt dopet som vägen in i Kristus och församlingen och därmed in i Kristi världsvida kyrka. En kyrka som med glädje hämtar sin näring i ordets och eucharistins förkunnelse.

Jag har en dröm om en kyrka som upptäckt hur Jesus förkunnade Guds rike med allt han sade, gjorde och var och därmed visade oss ett livsmönster i kärlek. En kyrka där tro och liv talar samma språk och kyrkan har blivit en trovärdig och profetisk röst i samhället.

Jag har en dröm om en kyrka som lyssnar till och visar omsorg om allt skapat. Ett pilgrimsfolk med mod att leva i förändring, därför att Gud förnyar sin kyrka i varje tid och på varje plats för att den skall leva i kärleksfull solidaritet med allt mänskligt och hela skapelsen.